begat sig Ior någon tid sedan till Paris för att der söka inhemta Tuilleri-avtokratens mening. Det är naturligt, att resultatet af detta besök ej ännu är fullt kändt; men man tyckes kunna antaga, att det varit nedslående. För att emellertid hålla de enhetsälskande italienarne lugna har man skjutit fram den venetianska frågan, hvilken troligen i alla fall nu skulle dykt upp, då ställningen i Ungern börjar nalkas till utbrottet af en katastrof. Det är utom tvifvel, att hotet med venetianska frågan skall i denna stund falla den österrikiska regeringen besvärlig, då den ej kan reda sig inom sig sjelf. Det kan derföre vara ett nytt och skickligt gjordt schackdrag af Napoleon, att i närvarande ögonblick fästa italienarnes uppmärksamhet på Venetien. Emellertid öfverensstämmer detta dock ej med ticasolis planer, och det är derföre antagligt, att vi snart skola få höra omtalas en ministerförändring i Italien, ehuru detta dock måste vara beroende af den fas som förhållandena inom Ungern kunna antaga. Det blir derföre en vigtig stund, den närmaste, för lösningen af en del af de många frågor, som nu så länge hållits sväfvande och så ofta väckt oro inom Europa. Betecknande är härvid ätven, att italienska regeringen fortfarande rustar af alla krafter, och Ricasoli skall hafva yttrat, att han till våren skall ha 300,000 man stridsfärdiga. Härunder arbetar emellertid sjelfva presterskapet i Italien oafbrutet på den romerska frågans losning etter sitt sätt, d. v. s. genom undergräfvande af påfvens verldsliga makt. Vi ha förut i en artikel i korthet redogjort för denna, så att säga, andliga revolutions natur. Bland de prester, som i denna hänsyn mest ådraga sig uppmärksamheten, är pater Passaglia, som uppträdt mot befogenheten af påtvens verldsliga makt. Den lärde patern måste flykta från Rom, der han var nära att falla i inqvisitionens klor; denna flykt var förenad med stort besvär och kunde endast lyckas genom engelska auktoriteternas kraftiga medverkan. Han befinner sig f. n.iTurin. En korrespondent lemnar derifrån töljande intressanta uppgifter om honom: Han är en person af högst intressant yttre. Han är en högrest, mer än 6 fot lång man, med breda skuldror och platt bröst, den mest gentlemanlika prest jag sett. Hans panna är hög och något tillbakalutande; ögonbrynen äro starka och framstående. Han har rik härväxt, som är ofvantill försilfrad; han kan vara 50 år gammal, bestämdt icke mera, och han klagar öfver att djupa studier och sorger åldrat honom i förtid. Ögonen äro djupt liggande, ljusbruna, lifliga och vaksamma. Ansigtet är mycket rörligt och mäktigt af plötsliga uttryck. Det är magert och blekt, med djupa fåror på pannan och omkring munnen. Hans utseende är vanligen allvarligt och tankfullt; men ansigtet upplyses då och då af verkliga blixtar af humor. Han är florentinare, tror jag, eller åtminstone toskanare. Hans språk är rent, vårdadt, flytande, elegant. Ålltnog, man känner att man befinner sig med honom inför en hög intelligens. Patern är framförallt tänkare; ej mycket entusiast och alldeles motsatsen at fanatiker. Det ligger en anstrykning af jesuit i hans ton, i hans djupa artigbet och mjuka sätt; men deri finnes äfven en karaktersstyrka, genom hvilken verldsmannen försvinner och kommer oss att glömma presten. Han säger sitt hjerta tillhöra hans land, under det hans själ är intagen af Kyrkans verkliga intressen. Han önskar, att påfvedömet skall bli sannt katolskt, och önskar derföre, att det skall afsvärja allt, som gjort det hutvudsakligen italienskt. Påfvens egenskap att vara romersk furste har ingifvit honom en trångsinnad lokal politik, aflägsnat honom från sitt verldsomfattande uppdrag och inskränkt sferen för hans inflytande öfver menniskorna. Passaglia hyser ej något förtroende till kardinalerna dAndrea eller Marini, eller till någon af de italienskal medlemmarne i det heliga kollegiet. Den enda prelat, som delade hans åsigter och skulle ha handlat i enighet med honom, är död: det var kardinal Santucci. Men han har till bundsförvandter några af de transalpinska kardinalerna; han har nämnt tre utaf dem: primas af Ungern, den i Lissabon, den 3:dje minnes jag ej. Många af presterskapet af andra rangen, äfven i Rom, äro af samma tanke med honom. De uttala sig nu dagligen och skola efter hand skickas ut en och en att förena sig med honom i hans landsflykt. Få dagar skola förrinna, innan en kärna af dessa liberalt sinnade andliga skall vara församlad i Turin. Många af de utmärkta lekmän, hvilkas tillgifvenhet för den romerskt katolska -— mm me mm mm mA —-— m— — AA -———