Göleborg d. 6 November 1861, Den sjette November, så skrifva vi dag och påminna oss dervid att 229 år för flutit sedan Gustvat Adolf den store göt sit blod för protestantismens sak å Litsens slät ter. I manga städer, såsom Stockholm, Up sala, Strengnäs m. fl. hogwidlighålles denn; dag, och sedan några år har ätven Göteborg slutit sig will deras antal. Göteborg har ät ven stora skäl aw ständigt anse denna dag såsom en minnets dag; ej derföre att Gusta Adolf stupade på densamma, utan derföre at hans dödsdag liligast framkallar minnet af hva han uträttat. Under 300 år hade Sverige regenter försökt att på den enda punkt a Sverige, som gränsade mot Westerhatvet (der kil, som Westergötland i Kattegat utskot mel. lan Norge och Danmark) anlägga en fast borg som kunde, på samma gång den kastade ei mera trygg än hotande blick mot de båd: tiendtliga staterna, erbjuda den utländska han deln en säker hamn tor det fredliga utbytet Vära då så fiendtliga bröder, norrmän oci danskar, visste dock alltid att qvätva hvarje i denna riktning uppspirande brodd: och så dukade Gamla Lödose, Nya Lödöse, Göteborg på Hisingen, Göteborg vid Gamla Elfsborg 0. 8. v. under, till dess den store konunger en dag från ett af Otterhällebergen öfversåg den kring de båda bergens fotter belägns trakten, och genast med sin snilleblick insåg, att här borde en Götas borg anläggas Staden anlades äfven; växte hastigt till, hota. des, men motstod lyckligt anfallen, synnerligast sedan Carl X Gustal gjort de närlig. gande provinserna Halland och Bohnslän til svenska. Med skyldig tacksamhet har äfven Göteborg derföre å sitt förnämsta torg rest konung Gustaf II Adolf en tacksam minnes