— Du skulle då kanske också vara general sade medborgarinnan Gervais och skrattade. — Ja, eftersom alla andra äro det! — Men med allt detta, min bästa Gervais. sade en af gästerna, har du ännu icke sagt oss, buru det kom sig, att du stannade borta i två års tid... — Det är sannt! ljödo flera röster. Berätta oss om dina resor. ,— Säg oss allt! — Men, ssde Gervais med blygsam mine, det skulle då kanske dröja väl länge... — Bah! tala om alltsammans! skreko de närvarande. Gervais lät höra hm! Han lutade sig tillbaka på stolen, svängde med knifven i högra handen, under det han af några brödsmulor gjorde en kula med den venstra, och sade: — Föreställen er, mina goda vänner, att jag en afton satt med min hustru i bodkammaren, då plötsligt... Gervais afbröts här af en häftig ringning på klockan. Alla sprutto till, förvånade öfver detta våldsamma och oväntade ringande. — Hvem är det? sade Gervais. — Jag väntar ingen! svarade hans hustru och gjorde en rörelse för att stiga upp. Men i detsamma öppnades matsalen och en stor och