AAA ERAAAETRAR E— oss till en tredje. Ty embetsmannen äter nu sin frukost, läser sin tidning, betalar och gär sedan till sitt arbete; och litteratören kommer först, när hans arbete för dagen slutat. Men der sitter ju nu, midt på förmiddagen eu hel massa med folk, som icke synes hatva hunnit uträvta så särdeles mycket och icke heller tyckes hatva någon synnerlig brådska med avt kasta sig in 1 någon verksamhet. De hafva tagiv helan och halfvan till frukosten, de hafva likaledes tömt sin haltva butelj bayerskt öl samt derefter druckit sodavätten med konjak; och nu begynner . portvinets historia, om hvilken ingen kan förutse, huruvida den slutar förr än vid middagstiden. Och för att vidhålla den gamla indelningen af samhälls-medlemmarne i närande och tärande nödgas vi med bedrötvelse erkänna, aut dessa välklädda ehuru något dästa herrar hufvudsakligen tillhöra den förra klassen. Och man fr icke här i tindrande ögon läsa något det lätta sinnets ogonblickliga frigörande trån alla materiella omsorger, utan dätna blickar och oviga kroppar tala om daglig vana vid att på detta sätvv förnöta sin tid. Och likväl — detta är en sorglig sida af saken — höra dessa förmiddagsutsväfningar icke till operakällarens originella sidor, utan gå will , Dufvan, till ,,Pelikanen, nästan hvart ni vill, och ni skall få se dem i samma torm upprepade. Och tycker ni, att detta börjar blifva för enformigt, så gå blott midt öfver gatan in på ,caf de theatre, och ni får här se de tärandes sätt att fördrifva sin förmiddag. Sanningen till heder får man erkänna, att deras antal blott är en handfull unge män, och att de äro vida mindre stationära än de förut omtalade och kunna snarare till en del anses för Hanörer. De hatva blow tittat in for att dricka en absinth och konversera, och om de äfven skulle fördröja sig här en timme, så uppstiga de likväl säsom ,gens comme il taut, 1 sitt eget tycke ätminstone. Men om aftnarne! Det är då som ,,våningen inunder utvecklar sitt egentliga lif. Låt oss inträda dit från teaterförstugan! I första rummet möta oss besynnerliga och högst olika ansigten. Vid borden närmast dörren sitta, såsom ni tycker er finna, passagerare från fjerde raden, temligen snyggt klädda, men likväl ej egentligen tillhörande den sambhällsklass, som befolkar den öfriga lokalen. De finnas återigen vid de andra borden men synas hatva något brådtom, ty här går man endast in för att tömma ett glas punsch i förbigående. Redan andra rummet har en annan karakter: här träffas yngre aktörer och embetsmän, som icke ännu hunnit blifva habituger och derföre sky sorlet i stora rummet, samt äldre män, som ej hafva för vana gå hit utan blott kommit händelsevis. Men ni kommer in i det tredje, stora, väl upplysta rummet, opris i egentlig mening, hvarest det surrar såsom i en bikupa, och der habitugerna hafva sin plats. Och dock söker ni fåfängt ctt kotteri: der finnas alla slags menmiskor, läkare, embetsmän, artister, grosshandlare, litteratorer, handelsbokhållare, officerare, resande — med ett ord alla, som kunna vara representerade på ett dylikt ställe. Är det sent på aftonen, pekar man ut för er den aktör, som genom sin öfverväldigande passion nyss väckte er beundran och nu, liksom an-)