helt och hållet förlustig, och hvaraf individer: na förr eller senare komma att falla fungelser och fattighus till last. Dit höra blanc annat dagdrilvare, Eckensteher och krogsittare. Han tager taflor i stort, derföre blifva ock skuggorna stora och återfalla icke minst på samhället, hvilket äfven i sista instansen får plikta för hvad det uraktlåtit i den forsta. Vi deremot nödgas både till följd af egen oformåga och det ringa utrymme, som är oss anslaget, att taga figurerna i förminskning. Skuggorna få således icke blifva så stora, utan liksom vår flanör var en både gentil och älskvärd personlighet, så blifver vår krogsittare äfven en ganska presentabel man, och sjelfva skådeplatsen ett ställe, dit ingen behöfver rädas för att sticka in sin näsa. Har ni varit på opris? Nå, nå, jag ser ju redan, att ni bhifver stött ofver, att jag kan förutsätta motsatsen! Jag vet också ganska väl, att ni varit i Stockholm, att ni med er familj besökt kongliga operan, och att ni under en mellanakt bjudit era damer på konfekt och glace, under det ni sjelf gått i våningen derunder för att dricka en kupa punsch eller äta en teatersmörgås. Men känner ni derföre operakällaren; har ni studerat er in i karakteren at det brokiga lif, hvartill ingen restaurationslokal inom eller utom Sverige kan uppvisa maken; har ni en enda gång riktigt deltagit i detta sorl, som för en ovan åhörare tyckes så döfvande, under det habitu6erna först under detsamma anse sig fullt ogenerade och finna så väl sina lifsandar som sina ingenia upplifvade; har ni fullkomligt gjort er fri från alla föråldrade föreställningar om ett nobis, befolkadt af rödnäsade vwoddygubbar, eller har ni slutligen iakttagit olikheten at den fysiognomi, som de tre särskilda rummen visa er? Ni nödgas utan tvifvel att svara nej, och jag har alltså rätt att ännu en gång upprepa min fråga: Har ni varit på opris? Att lokalen är en af de vackraste och bäst belägne i hela Stockholm och såsom en följd deraf den ojemförligt mest besökta; att dess egare ännu håller bayerska ölet uppe i ett pris af 20 öre halfbuteljen, då de fleste öfrige restauratörer nedsatt det till 16, oaktadt han enligt uträkning lär endast på denna vara förtjena nog till betäckande af sin 6,000 rdr stora hyra samt utgifterna för betjening och upplysning, hvarför således all ofrig förtjenst är nettobehållning; att denne man for öfrigt är löjtnant vid borgerskapet och hans kypare väluppfostrade ynglingar, som väl förstå att skilja mellan gamla och nya kunder, — allt detta är dock bisaker, och den stora hufvudsaken är kunderne. Desse, sins emellan olika till natur, uppfostran, i!etnadsvanor, ständ och vilkor, omvexla ytterligare allt efter dagens olika stunder. Då man kan få se en hög embetsman, en utmärkt vetenskapsman, som icke skulle vilja för allt verlden deltaga i dess sorl på aftonen, der intaga sin frukost, ser man återigen derstädes på aftnarne litteratörer, konstnärer och andra, som skulle frukta att förstöra sin dag, om de inträdde dit en förmiddag. Men vi började att tala om de sittande lättingarne: vi nodgas derföre kasta båda de nämnda kategorierua öfver bord och vända