Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Jag ber er tro, afbröt Gorain lifligt, att jag ej känner till alla dessa aristokrater. — Men, sade m:me Gervais, min man menar medborgaren Marcus-Tullius Sommes. — Ah! utbrast Gorain, medborgaren Sommes; det är någonting helt annat. Jag tror han befinner sig i Paris för närvarande, — Ahl! sade Gervais, när jag tånker på den förträffliga menniskan, kommer jag alltid ihåg den stackars Bernard och hans hustru... Apropå, har man haft några underrättelser från Bernards bortröfvade barn, den lilla Rosa? — Inga! svarade Gorain. — Men jag tycker mig ha hört sägas... Vänta! Hvem fan var det, som talade med mig derom? ... Ah, nu vet jag det! Bernards forne bodgosse, som tagit värfning och blifvit soldat ... ni minns väl honom? — Jean. — Just han! Om den stackars gossen icke ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—258.