Bref från Stockholm. Sjette Brefvet. D. 2 November 1861. Den vackra hösten tyckes nu med November månads ingång vara stadd på återtåg, går var det kallt, i dag är det fullkomligt rusk, och paraplyer samt guttaperchagaloscher, som under mer än en månads tid varit rikiga öfverflödspersedlar, börja att åter uppräda på gatorna. Dertor då det för tre veccor sedan kunde hafva sitt behag att följa len fashionabla dagdrifvande lättingen på alla ans irrfärder, anser jag det i dag for mycket trefligare att egna uppmärksamheten åt den sittande lättingen, helst han otvifyelaktigt ir en mycket mera stockholmsk typ än den örre. Mina läsare må dock icke häraf taga ig någon anledning tro, det jag skulle ega någon synnerlig forkärlek för lävingar i allnänhet, ty jag har en gång förut högtidlisen förklarat, att så icke är törhållandet; men ag har beslutit att mellan de on dits, som unna erbjuda sig, stundom sticka en liten skildring af svaga sidan hos stockholmaren. Ich då lättjan för det första är en dödssynd, och för det andra en, gudi klagadt, högst utoredd sådan, har jag trott, att början lämplisen kunde göras med densamma, helst den vlärer mycket ondt. I Agardhs statistik förekommer en på en sång psykologiskt riktig samt poetiskt vacker och gripande teckning af en ganska talrik olkklass, om hvars verksamhet staten går