Göteborgsposten – 5 november 1861, sida 2

pe svet Benom de milhontals arterer och vener, hvilka tillsammans bilda handelns lif-Isystem, sträcka sig in i äfven den lägsta koja. -l Under sådana förhållanden bör man dock fram-I för allt bäfva tillbaka for Schwindelns spöke och med möjligaste största lugn och förtröstan afvakta händelsernas gång. Spekulationsandans inledande på vansinniga afvägar, den kloka beräkningens uppoffrande för fantastiilska drömmar om vinster af millioner — skola i Jutan tvitvel medföra högst skadliga foljder och vara hinderliga för det allmänna intresset, i det de endast med onaturlig hastighet påskynda händelsernas närmande till en katastrof, hvars sista verk blir mången ruin, der man förut endast varseblifvit välmåga och burgenhet. Vi nämnde, att de stora industriländerna först komma att lida. Detta visar sig redan på ett nästan oroväckande sätt i handelsbalansens stora ojemnhet for september månad, I hvilken nu föreligger och visar en minskning 1 utförsel för England af ej mindre än 18 procent i jemförelse med september månad förlidet år. Under september månad har bomullsvaruutförseln från England minskats med 1!3 million , yllevarorna med !, million, linnevarorna lika mycket. Inför dessa nedIslående siffror yttrar sig Times tröstande: Vi lida, såsom hvar och en måste lida, hvilken står i affärsförbindelse med olyckliga eller llättsinniga menniskor. Men om vi jemföra lvåra officiela handelsredovisningar med de Itransatlantiska hamnarnes, så är motsatsen helt förvånande. Krigets följder äro för Ide amerikanska hamnarne nästan lika med handelns tillintetgörande; för oss hafva de plötsligen på ett öfverraskande sätt skjutit till rigeln för en alltmera tilltagande utvidgning, hvilken vi vant oss att nästan betrakta som en naturlag... Amerika är ett vigtigt element, men icke någon nödvändighet for vär kommersiela välgång. Vi skulle gerna se freden och våra handelsförhållanden återställda; men man skulle gå för långt, om man ville hängifva sig åt den inbillningen, att Amerika i sina händer har fortvaron at Englands välstånd. Vi kunna rätt gerna vänta och åse, huru striden slutar, och inga kowmmersiela svårigheter skola bringa oss derhän, att bryta den amerikanska blockaden eller taga parti för ena eller andra sidan. Hemligaantydningar börja emellertid komma i svang om bomullshandelns ledande öfver Mexiko, der de europeiska makternas hållning börjat ingifva nordamerikanska regeringen vissa farhågor. Denna har derföre skyndat att ytterligare stärka blockaden och pådrifva kusternas befästande. Det vill äfven synas som om bomullens transport till lands in i Mexiko, ty sydstaterna ha sjelfva inga fartyg, skulle bli för kostsamt, men nöden har ingen lag. Södern har stora behofver, som måste tillfredsställas på en eller annan väg, och dess regering har i sin ego ej mindre än 1,200,000 balar, som hon, enligt en insändare i Times, är färdig att lemna ifrån sig vid först stundande tillfälle. Man afvaktar emellertid tillsvidare de på väg varande sydemissariernas ankomst till Europa, för närmare bedömande af utsigterna. Rörande just Mexico förklarar franska tidningen ,,Patrie, att öfverenskommelsen mellan England, Frankrike och Spanien om tåget till Mexico hvartill ändamål: att skaffa de inskridande makternas undersåter sin rätt och att upprätta en stark statsmakt i Mexico, som kan vara i stånd till att handhafva ordning och säkerhet. Bladet nämner dock icke, på hvad sätt detta sista skall ske. Frankrikes ponningeförlägenhet, som härrör från den utvecklade stora statslyxen, genom landtarmeens och flottans ofantliga kostnader samt en massa andra slösande utgifter, till hvilka franska regeringen gör sig skyldig, af ett dåraktigt begär efter att innehafva i allt och öfver allt platsen n:r 1 framför öfriga stormakter — denna penningeförlågenhet tilltager alltjemt, naturligtvis mest till följe af de franska kapitalernas bindande vid en mängd utländska stora företag och nödvändigheten att med anledning af sädesbristen införa otaliga laddningar säd. Det säges nu, att regeringen tänker hjelpa sig ur dessa bekymmer på sitt vanliga sätt, med ett statslån om 600 millioner francs, å hvilka räntan skall anskaffas genom en afgift på kemiska tändstickor. Man ser nu med hvarje dag tydligare hurn det ecentligen är beskaffadt halrf ee ww ae Mm