IV. Hvar kan man vara bättre? . , . Dagen derefter var vädret alldeles förändradt och himlen var lika ren och klar som den lagen förut varit dyster och molnhöljd. Ouaktadt bristen på säd och ved, oaktadt den hunger, som härjade Paris, och kölden, som ännu ej upphört, firade man dock denna dag, d. 6:te germinal, en fest i en anspråkslös men snygg bostad uti första våningen till ett af de äldsta husen vid gatan Saint-Denis. Denna våning stod genom en vindeltrappa i förbindelse med ett magasin i bottenvåningen, hvilket magasin hade till skylt ett ofantligt stort par hvita strumpor, som lågo i kors (ett S:t Andreas-kors) och stucko af mot den mörka botten. Men fastän det hvarken var någon afrättnings-, högtidseller upploppsdag, var dock boden stängd. Man firade nemligen en famille en persons återkomst, som man trodde vara död, kortligen vår vän Gervais hemkomst, ty denna boning var hans eller rättare medborgarinnan Gervais, eme. dan familjfadren sjelf under mer än två års tid varit alldeles försvunnen och man allmänt trott hans hustru vara enka. Ännu dagen förut sati fru Gervais i sin bodkammare och funderade öf ver sina affärer, då plötsligt, i detsamma mar