Göteborgsposten – 4 november 1861, sida 1

EA EEE EEE EAT ATL 2 on italienare och till yrket en konstnär. Han var skicklig i sin konst och ansågs i synneret lyckas i målandet al fruntimmersporträter. Under sådane forhållanden var det ganska naturligt att fruntimmer ofta besökte hans atelier och ibland hans beskyddarinnor raknades äfven miss Frederica Juhnstone. I sin bekantskap med artisten hade hon blifvit introducerad af tvenne fruntimmer af hennes egen familj, och som Colluccis ställning tyck-: tes vara fullkomligt respektabel och hans karakter var utan Häck, så drog hon icke i betänkande att låta bekantskapen antaga en viss grad af förtrolighet. Hon inbjöd honom till sitt hus och tog honom med sig för avt bese tafvelutställningen i Hampton-Court. Han uttalade till vedergällning sin beundran for hennes hands skönhet samt anhöll att få atteckna den och utryckte sin önskan att få måla hennes porträtt. — Det på dewa följande kapitlet i berättelsen är något ganska naturligt som man icke har mycket skäl att förvåna sig öfver. Ett giftermål emellan konstnären och den unga damen synes hatva blitvit ötverenskommet dem emellan utan att den senare tagit någon till råds eller sökt att närmare försäkra sig om konstnärens verkliga karakter. Om detta också var en handling at svaghet och blindhet å miss Johnstones sida, så återkom hon dock snart till besinning och ådagalade sedermera så mycken beslutsamhet och klokhet som man kan vänta at ett fruntimmer som engång råkat intaga en falsk ställning och :begynt att inse sitt misstag. Collucci begynte nemligen snart att begagna sitt inflytande öfver miss Johnstone, för att draga vinst deraf. Inom några månader efter deras första bekantskap, d. v.s. under förra hälften af år 1859, forskaffade han sig af miss Johnstone en ansenlig summa penningar. Vid detta tilllälle torsiggick dock transaktionen under en hygglig och antagug förevändning å mälarens sida. Han tycktes en gång vara mycket sorgsen till mods, och på tillfrågan om orsaken till hans melankoli iorklarade han, det han önskade bege sig till Italien, för att träffa sin moder, som låg på sin dödsbädd, men avt han icke hade penningar för att resa till henne. Miss Johnstone erbjöd honom då 50 pounds till uppfyllandet at denna hans naturliga önskan. Han tillade dock att han hade skuider, som han först måste betala och erhöll sålunda at miss Johnstone 250 pounds och dermed afreste han. Under hans frånvaro -begynte miss Juhnstone att närmare begrunda det engagement hon ingått och så snart Collucci återkom underrättade hon honom öppet, men dock på ett mycket vänskapstullt sat, att hennes atsigter i afseendo å giftermälet hade ändrat sig. Vid denna underrättelse sade Collucci avt han var mycket olycklig derötver, men visade sig alldeles icke böjd att släppa ifrån sig det grepp han hade skaffat sg otver en så värdefull torbindelse. Miss Johnstones porträtt var ännu ofulländadt, och som hon tortfor att allt vidare sitta för det, så hade han ypperligt tilltaile atv tornya sina penningebegaranden, och påyrkade dem med sådan framgäng, att han under olika torevändningar, bland uvilka äfven betalningen athonorariet för porträttet ingick, af miss Johnstone torskatfade sig icke mindre än 2000 pund. Dessa pen RN ARNES ARA ARRAY SA TEE TAGA SENS EE NE RASSTANDARD