Göteborgsposten – 2 november 1861, sida 2

II. Det svarta rummet. Vi måste nu lemna den okände personen och låta honom fortsätta sin promenad uppför trappan, samt sjelfva stiga in i första våningen, som upptog de åt gatan liggande fönstren, hvilka tillhörde tvenne torftigt möblerade rum. I denna torftighet låg dock mera vårdslöshet och slarf, än egentligt armod. Det yttersta rummet hade fyra öppningar: den första stod 1 förbindelse med trappan, den andra förde till det andra rummet, den tredje var fönstret och den fjerde fanns till höger om ingången och bestod af en med galler försvdd dörr. En stor kulört gardin hängde för gallret. Denna senare dörr förde till en stor sal, hvilken upptog hela den åt gården liggande delen af första våningen, men var alldeles beröfvad ljus och luft, emedan den ej egde något fönster och gardinen för gallren, hindrade dagen att tränga in. Då vi inträda i denna tarfliga boning, voro de båda rummen åt gatan alldeles öde, men ett sorl af röster från den svarta salen, tillkännagaf, att våningen ej var öde. Man kunde tydligt ber: tvenne personer derinne, hvilka voro upptagna af ett särdeles lifligt samtal. Det var dock omöjligt att med ögat urskilja de samta