Göteborgsposten – 2 november 1861, sida 2

Göteborgs Fattigförsörjningshus. Till Red. af Göteborgs-Posten. Då en omorganisation i förvaltningen och uppsigten af härvarande Fattigförsörjuingshus från och med den 1 nästk. Januari träder i verkställighet och en serskild räkenskapsförare och uppsyningsman är vald, hvilken kommer att vaka öfver ordning och snygghet vid inrättningen, äfvensom att skilja mellan de fattighjon som skola hållas till arbete och dem som genom ålderdom eller sjuklighet dertill äro oförmögna m. m., torde några missbruk och olägenheter som vidlåda denna inrättning påpekas, på det att den nya styrelsen, då den träder i utöfning af sin makt, må förhindra de förra och afhjelpa de senare. Till missbruken hör i främsta rummet hjonens begär efter starka drycker, hvilken ovana till den grad inrotat sig å inrättningen, att konsumtionen derat säkerligen årligen uppgår till flera tusen kannor. Detta förhållande inbringar visserligen stadskassan genom utskänkningsafgiften några tusen riksdaler årligen, men bättre vore om detta missbruk häfdes genom en annan och ändamålsenligare föda, ty den som nu bestås är af sådan beskaffenhet, att den snarare skadar än gagnvar kroppen. Kastar man en blick på dessa aftärda och bleka gestalter som gå från och till denna inrättning, frågar man ovilkorligen om orsaken till deras bexlagliga utseende, derå svar fölfer: att de äro supare. Ja de äro verkligen största delen supare, men hafva måhända dritvits dithän genom qvaliten af den föda som bestås dem. De af hjonen som användas till hårdare arbeten erhålla Samma föda, ehuru större portioner deraf, men mera tillfyllest vore det att gifva dem enkla portioner af en kraftigare och mera närande föda. De tå nog göra skäl för sitt uppehälle. Hjonen förbjudas visserligen rätt ofta att gå ut i staden, tillfölje af deras ytterliga liderlighet, men ingenting göres för att hindra insmuggling af spirituosa, hvilket lätteligen sker genom att gifva dusörer åt portvaktarne, som derigenom erhålla en icke obetydlig inkomst. Detta har ofta observerats af personer utom inrättningen. Ett annat missbruk är, att personer med god moralitet, hvilka på grund af klen arbetsförtjenst eller annan orsak nödgas söka sig inträde å inrättningen, — deribland borgare hvilka i många år tillhört detta samhälle och ordentligt erlagt sina kontributioner, men förvägrats plats i stadens fattighus, ehuru de dertill varit berättigade —, sammanföras med individer, hvilka i allo kunna hänföras till menskligketens utskum, oaktadt rum finnas å inrättningen, som ej äro bebodde. Borde icke en utgallring ske och sådana personer hvilka varit och äro kända för en oklanderlig vandel afskiljas från slöddret, om ock några öfriga förmåner icke komma dem till del? — Undantagsvis hafva några få personer åtnjutit denna förmån, men insändaren anser att direktionen bör, så vidt utrymmet medgifver, göra sig deta till regel.