Göteborgsposten – 1 november 1861, sida 3

i detta välde alstrade äfven begåret efter yttr I glans, Kristi ståthållare på jorden, den san na ödmjnkhetens representant, blef en kvi I kans furste, liksom den svarta kåpan lemna Ide rum för den af purpur. Masken kastade bort, den andlige visade sig som en mäkui Iman äfven inom staten, Men denna dubbl Jabsolutism blef för vidrig för de frihetsälskare som : tid efter annan reste sig till kam; mot förtrycket. Biträdd af den undergifn konungsligheten undertryckte kyrkan dess: försök att vindicera den fria tanken des rätt genom autodafer och Bartholomei-nätter samt en afsigtlig och itrig sträfvan efte att hålla folken qvar i okunnighetens oci derigenom slaviskhetetens mörker. Det lyc kades till-en tid och kyrkans välde öfve folkens sinnen gick ända derhän, att hon kun de med framgång sälja den gudomliga förlå telsen åt syndare for penningar. Detta mo ment i pålfvedömets historia, som betecknå dess största yttre makt, innebär äfven bevi sen af dess inre svaghet. Då uppträdde Lu ther med sin protest och påtvestolen darrade för första gången i sina grundvalar. Sedar dess har dess makt varit i alltjemt sjunkande om än då och då en tillfällig reaktionär vinc gifvit den sitt stöd. Uti flera af de katolske länderna, såsom Frankrike t. ex., har prote: stantismen rönt ett stadigt utbredande och för sin sak håft till förfäktäre landets bästa pennor. Den rätta arten af Ludvig Napoleons politik i denna fråga ligger ej rätt utvecklad. Föga troligt är dock, ått han vill tillintetgöra påfvedomet. Detta har emellertid, oklokt nog, gått ända derhän, att det gjort sitt bestånd wosönderligt från sitt verldsliga välde, som återigen är likbetydande med egandet af några remsor land, hvilka hafva sitt största värde för påfvedömet deri, att de göra Italien svagt och-derigenöni lättare att åter dragas under dess. klor. Men påtvedömet har ingenting. lärt och ingenting glömt. Det förmär ej,. det vill ej akta på det stora i tidsandan: den individuela friheten, utan sätter sig-emot denna — och skall derförekanske -bortspolas af strömmen. Flere upplysta män i Italien ha-redan insett detta och enrassa prester har uppträdt mot påtvedömet i dess nuvarande form, såsom ofurenligt med den kristna religionens sanna principer. Detta är en andra protestantism, utgången ur den maktlystna kyrkans eget sköte. Och vi skola snart se den dag, då ltaliens hela sjeltständiga presterskap uppsäger påfven lydnad — om ej kejsar Napoleon skyndar sig att tvinga påtven ingå på vilkor, under hvilka påfvedömet ännu tillsvidare kan behålla skenet al tillvaro och makt. litt samtal härom har i dessa dagar egt rum mellan Napoleon och den påflige legaten, hvari denne senare for sin verldslige herre anhöll om skydd at de franska vapnen; kejsaren svarade, att han önskade, det -påfven mårcte ingå på gjorda, väl öfverlagda forslag. Beklagande, anhöll då legaten att påfvedömet måtte tå behålla Rom och en del af kyrkostaten. — Vidare är ännu ej bekant, men det är synbart, att frågan nu står närmare sin lösning än någonsin. Bland de ofvan nämnde andliga, som i Italien uppträdt . opposition mot det påfliga hofvet, nämnas nu, utom jesuiten Passaglia, tre andra högt ippsatta män, kardinal de Andrea, prelaten Liverani och kanonikern Reali, hvilka i en ny skrift: Den romerska curian och jesuiterna underkasta sig det kyrkliga öfverhufvudets andliga myndighet; men med ej ofta hörd skärpa mot Pius IX:s omgifning, hvars förlerfliga inflytande de ställa till ansvar for syrkans nuvårande lidanden. Denna AntorelliMerodeska clique, heter det, uppbjuler allt, för att ett broderkrig må uppläga i talien. Att italienska regeringen skall veta ill sin fördel begagna sig af alla dessa bränsen, hvilka hopas inom kyrkan sjelf, för att å det af dem redda bålet kasta de furstliga larfvorna af påfvedömets verldsliga makt och tåt, lider ej något tvitvel. Menskligheten kall emellertid stå i spänd och orolig vänan efter att få se en ny sanningens och öfertygelsens fenix, buren af allmänbildninens vingar, svinga sig ur askan upp i en enad religions friska och höga luft. RE ANN VN STÄDARE 2 GE RAA SENATE Telegram. HAMBURG d. 31 Oktober, Belgien har rkänt konungariket Halien — Pasen d 27: