Göteborgsposten – 1 november 1861, sida 2

hade sträckt sina grenar ända ut öfver kapellets tak. Ryttaren, som bar en för denna tiden temligen elegant drägt, kom nu fram till kapellet. Der hoppade han från hästen, lade betslet på sin venstra arm och gick, följd af hästen, fram till den gamla eken. Liksom Georges gjort, steg han upp på den grofva bänken vid foten af trädet och räckte högra handen in i urholkningen under nedersta grenen. Klockan var då sju på aftonen, man befann sig i slutet af fructidor, d. v. 8 i början af september, och natten sänkte snabbt sina svarta vingar öfver jorden. Ryttaren hade ur hålet i stammen tagit ett tjockt papper, hoplagdt i form af ett bref, och detta omslag var så tjockt, att det kunde rymma en hel vidlyftig korrespondens. Ryttaren stoppade deti sin ficka, steg till häst och aflägsnade sig i galopp. Han red vidare genom staden och kom in i det qvarter af Versailles som låg vid Sa tory:s park. Der fanns ännu qvar det hbotell, der vi år 1785 sett grefve de Sommes, hertigens af Chartres lysande vän. (Forts.)