Göteborgsposten – 1 november 1861, sida 1

Under aftonen till denna dag voro Charles och Victor Hugues båda ensamma i salen, der de scener vi nyss berättat på morgonen egt rum. Charles stod upprätt. Victor Hugues. satt vid ett bord och skref snabbt. När prokonsuln slutat sitt arbete, vecklade han ihop depescherna och sade, vänd till Charles: — Hör! Jag skickar tillbaka till Frankrike fregatten PAndromaque, som har alla mina fångar ombord. Jag uppdrager åt dig att taga dessa fångar under ditt kommando och erbjuda dem åt Konventet. Se här ett pass åt medborgarinnan, ett annat åt barnet och en inmönstringshandling för Mahurec. Är detta allt hvad du önskar ? Charles var mycket upprörd. Han tog en af prokonsulns händer och tryckte den lifligt. — Lonore har sagt mig, hvad du.varit för henne under öfverresan . . . svarade han. Lonore är min syster och hvad du gjort för henne gör mig för alltid till din gäldenär. Victor Hugues skakade på hufvudet. — Denna morgon, sade han, har du rikligen betalat din skuld. Tacka mig icke! Jag skulle helst velat behålla dig, ty under vigtiga händelser skulle en mansådan som du varit mig dyrbar här. Jag skall omorganisera korsarerna. Men eftersom du vill återresa till Frankrike! . . . Res! ... Men kom ihåg ditt löfte! Inom ett år