Göteborgsposten – 31 oktober 1861, sida 1

tade sig lycklig öfver hvad som händt, glömde han likväl icke derföre den förfärliga förstörelse, för hvilken han och hans armå varit utsatta. Om batteriet vid kyrkan icke skjutit, skulle allt ha varit förloradt. Äran af segern tillkom derföre isynnerhet dem, hvilkas underbara mellankomst hejdat den engelska truppkolonnen och börjat skjuta på densamma. Victor Hugues funderade också i sitt hufvud öfver medel att värdigt belöna de trappra, som räddat hela kolonnen. Då han såg Mahurec, då han i honom igenkände en fransk sjöman och hörde honom tala om sin kapten, trodde han, att dessa båda dagens hjeltar tillhörde hans landthär och hans eskader, och han förklarade den unga karaibskans närvaro på Guadeloupe genom öns grannskap till Saint-Vincent. Victor Hugues frågade sig derföre otåligt, hvilka dessa bundsförvandter kunde vara, då en af hans officerare kom och underrättade honom om att dem han kallat till sig väntade hans befallningar. — Låt dem komma in! ropade prokoasuln lifligt, och låt göra militärisk honnör för dem. Dessa menniskor ha, hvilka de än äro, gjort sig väl förtjenta af fäderneslandet ! Charles, Skogsblomman osh Mahurec inträdde i rummet under rop af entusiasm från alla