Göteborgsposten – 31 oktober 1861, sida 1

duktion, utsäde måste anskaffas, maskineri, om än aldrig så simpelt, måste iordningställas, vägar måste förbättras, traasport organiseras, och som menniskorna icke äro födda bomullsodlare, måste de lära sig konsten att sköta denna planta genom åtminstone en kort tids erftarenhet. Med ett ord, två år äro troligtvis den kortaste tid, som skall behöofvas tör att sätta i full verksamhet verldens ansträngningar att åstadkomma en ny bomullsodling. — Emellertid äro enligt all beräkning icke mindre än fem millioner själar å de britiska öarne, eller omkring en sjettedel at dess befolkning på ett eller annat närmare sätt intresserade i bomulls-manufakturen. Ända från första begynnelsen af kriget i Amerika har det varit säkert, att alla dessa menniskor förr eller senare skulle börja att erfara känningar af bomullns knapphet samt att jeinra sig, om icke nödvändigt af ögonblickligt lidande, så åtminstone af fruktan för framtiden. Det må finnas bomull under väg från Indien och andra delar af verlden och välvilliga statistici må bevisa, att Skotlands och Lancashires fabriker inom en viss tid skola vara oberoende af slafstaternas bomull, men hvad skall under tiden inträffa med de millioner menniskor vi påpekat? Hvad skall det blifva af de olyckliga arbetarefamiljer, som skola se sin arbetstid reducerad först till hälften och sedan den ena fabrikens dörrar efter den andras tillslutas, under det de sjelfva skola lemnas att i tysthet vandra till arbetshuset? Utom dem äro der ännu fabriksegarne sjelfva, hvilkas stora fabriker måste hållas uppe med förlust, då de med alla samma omkostnader som förut, undantagande förminskade arbetslöner, hafva att påräkna endast inkomsten af två eller tre dagars arbete i veckan. Man kan derföre icke vänta att året skall gå förbi utan någon agitation af den ängsliga och halft forskräckta bomullsverlden i Eugland. Redan nu, påstår man, finnes det bland vissa klasser i Lancashire en önskan att se den engelska regeringen taga en mera verksam del i de amerikanska affärerna. Manufakturisterna börja att förarga sig öfver, att bomulln denna verldens hutvudvara skall hindras att komma dem tillhanda och att hela Europa skall försättas i oro eller verklig brist, för att den amerikanska unionens äregiriga nordliga stater skola kunna utsträcka sitt välde öfver en befolkning, som har tillbakavisat det, och som efter de grundsatser amerikanarne sjelfva uppställt, bör tillåtas att välja sina egna institutioner och bestämma om sitt eget öde. Som menniskornas intressen äro, så äro äfven i de flesta fall deras principer. Hvilka Manchesterverldens känslor rörande slafveriet än må vara, och hvilka opinioner de än må hysa angående engelsk inblandning 1 fremmande stridigheter, så taga de i denna fråga de amerikanska bomullsodlarnes parti. Ifall norden icke emanciperar slafvarne, hvarföre skall den då hindra handeln med de varor, som slafveriet förskaffat menskligheten? Ingen princip utgör grundlaget för striden och derföre, mena