Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 3

nUulvudyvlilkoren tor en Itorhkning. vet derföre ej med det snaraste blifva tal om, att franska trupperna skola lemna Rom; ty om ej helt oväntade förändringar inträda i förhållandena, kan italienska kabinettet icke ens göra ett nytt nytt försök till att inleda underhandlingar, om det icke vill utsätta sig för att än mera upphetsa påfven. Att kejsaren oåterkalleligen fattat sitt beslut, framgår af allt hvad jag från olika håll hört. Prins Napoleon lät likväl icke modet falla, derfore att hans första steg fick en olycklig utgång, utan skref åter till kejsaren, för att tramlägga alla de skäl, som talade för en hastig losning al den romerska frågan. Kejsaren gaf prinsen ew vänligt svar och dolde icke sin välvilja for Italien; hvad deremot angick frågans egentliga kärna, fasthöll han vid sin åsigt. Ltalien måste derföre tillsvidare hjelpa sig utan Rom. Efter all sannolikhet skola de italienska kamrarne forst sammanträda i slutet af nästa månad i stället for den 16:de, hvarigenom kabinettet i Turin och partiernas ledare skola få tid till att bli ense om, hvilka mått och steg som skola vidtagas. Enligt berättelse från Turin af den 25:te har konung Viktor Emanuel befullmäktigat Rotschild i Paris, att mottaga inbetalningen utaf fyra tiondedelar at det italienska lånet. — General Marmora, som efterträdt Cialdini, anlände till Neapel den 19:de. Cialdini väntades genast derefter åter från Neapel. Midtunder kröningsfestligheterna har Berlin utgjort sk deplatsen för några större gatuoroligheter, hvilka dock icke hafva någon politisk karakter, om de än i sina foljder kunna tå polisk betydelse. Den 22 dennes hade en del maskinarbetare invecklats i ett slagsmål på en beryktad gata, och dagen efter hette det öfverallt, att de om qvällen skulle vända tillbaka och hämnas med att sätta eld på alla husen å denna gata. På grund deraf samlades den 23 på altonen en stor massa menniskor som enligt polisens berättelse icke voro maskinarbetare och alltså stodo helt ock hållet utom den ursprungliga striden; men pöbeln hade nu engång kommit på benen och började allehanda excesser för att fördrifva tiden. Då gendarmerna skredo in, mottogos de med stenkastning och måste derföre begagna sina vapen, för att göra gatan ren, hvilket ock lyckades dem utan stor ansträngning. Senare visade sig emellertid stora pobelhopar på andra ställen i staden, isynnerhet på Alexandertorget, och då gendarmerna ryckte tram, bletvo de från den för konungen och drottningen uppresta äreporten ofverösta med stenar och brimnande fyrverkeripjeser, hvarigenom det ridande manskapets hästar bletvo skygga. reporten måste formligen tagas med storm, och derefter måste polisen åter på flere andra gator leverera mindre skärmytslingar, tills den kring kl. 1 på natten återupprättat lugnet i staden. Af orolighetsmakarne arresterades 36; på båda sidor bletvo flere sårade. Den 24:de började oväsendet åter, men i långt mindre grad och efter det ett par arresteringar vidtagits, skingrades pöbeln. Ställningen i Ungern är fortfarande allt mera oroande. En kort sammanfattning af de senaste händelserna dersammastädes torde vara af nöden. HEtter det landtdagen upplösts, protesterade komitaterna (närmast lknande kretsråd) mot det olagliga 1 denna konungens (kejsarens) åtgärd. Harmsen häröfver och i togisk konseqvens härmed, upplöste nu rege ringen äfven komitaterna och insatte i deras ställe af henne sjelf utsedda kommissionårer, för att handhafva förvaltningen. Dessa hatva på många sätt fått åtröna bevis på folkets ovilja och hat, och hafva endast genom den bakom dess ryggar stående armeen skyddats från direkta förnärmelser. Emellertid behötver regeringen penningar och manskap. Hon har genom konstitutionen visserligen sjelt i detta afseende bundit sina händer, i det hon utlofvat finansernas behandling af riksråd. Men detta har ej varit fullständigt samladt, så att finansfrågan ej kunnat lagenligt behandlas. Ungrarne hafva dessutom förklarat riksrådet icke existerande för dem, ty de fordra 1848 års författning. I en skrifvelse till Obergespanerna uppmanade kejsaren dessa att tillse rekryteringen och inlemna sina utlåtanden. Obergespanerna hafva på grund af landtdagens beslut om Ungerns konstitution vägrat att påbjuda rekryteringarne, och i stället gjort kejsaren åtskilliga förslag (se gårdagens n:0), bland andra att komma till Ofen och åter) sammankalla landtdagen. Det förra har kejsaren redan afböjt, och det andra tages för gifvet, att han ej heller skall lyssna till det