Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 2

Låglandet, att den fullkomligaste säkerhet rådde i staden. Vid denna tid genomskars Pointe-å-Pitre i hela sin längd af en hufvudgata vid namn Grand Rue. Denna gata utmynnade vid ett midtemot kyrkan liggande fäste, hvilket bestod endast af ett i cirkelform uppkastadt batteri af grof kaliber på en liten brandt bergshöjd: ett svagt försvar, som Victor Hugues genast vid sin ankomst i hast uppkastat och hvilket ensamt beskyddade staden åt landtsidan. Kl. var half 4 på morgonen: natten var ännu mycket mörk och regnet började åter falla i ymnighet. Alla innvvånarne, hela garnisonen hvilade i denna tunga sömn, som föregår uppvaknandet. De soldater, som stodo på post i batterivt och hvilka, liksom deras kamrater, alltsedan sin afresa från Brest, undsluppit öfverresans besvärligheter, endast för att rusa med bajonetten mot fivnden, hade låtit öfverväldiga sig af sömnen och kastat sig ned vid sina kanoner. En djup tystnad rådde i Pvinte-å-Pitre. Plötsligt störd:s denna tystnad af ett doft, afmäått och regelbundet buller, som till hälften qvåfdes af regnets fall och vindens hvinande. I detsamma urskildes vid ändan af Grand Rue på landsidan till en svart massa, Bom så småningom tågade in på gatan, som den alldeles fyllde, i det den skred framåt lik en jättelik orm.