Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 2

seri från den öfverraskade besättningen i fästet . . . De insomnade artilleristerna skyndade, uppväckta af dundret, till sina kanoner, hvilka laddades i ett ögonblick och lät ett vildt regn af skrot och kulor falla öfver de angripande. Straxt var hela staden på benen och fransmännen rusade fram från alla håll, halfnakna och beväpnade med sablar eller bössor... Snart var den engelska truppkolonn, som marscherat så förlitande på sin styrka, så stolt öfver sin stundande seger, afskuren, förstörd, tillintetgjord. De trenne första 24 pundiga kulorna hade gjort en förfärande förödelse i dess leder. Skrotet, de förgiftade pilarne, skotten från den uppvaknade garnisonen slutade förstörelseverket så fort, att engelsmännen knappast hunno aflossa sina vapen. Den menniska är svagast af alla som tror sig skola öfverraska sin fiende och sjelf blir af honom öfverrumplad. Mer än tusen man lågo utsträckta på marken; de 800, som återstodo sökte fly undan, men Vietor Hugues soldater hade redan afskurit dem återtåget. (Forts.)