Göteborgsposten – 30 oktober 1861, sida 1

Om kyrkoherde Hallins afsättning. Red. har för någon tid tillbaka mottagit följande uppsats, hvilken vi af bristande utrymme vari hindrade att förut infora. Med både undran och deltagande har törnummits, att den några och sjuttio år gamle kyrkoherden A. Hallin i Axberg skall al konsistoriun 1 Strengnäs blifvit för s. k. villomeningar dumd att för alvd mista sitt prestembetet). Naturligtvis kan och bör ej annat förutsättas, än att konsistorium för deuna sorgliga åtgärd sökst och funnit bokstafligt stod i gällande lag. Men dermed är dock trägan icke uttvmu, undran och deltagandet icke törstuumade. Så vidt man kan inhämta at meddelandena i Nerikes nya Allehanda tör den 3:dje, 7:de och 17:de Augusti, ser det neml. ut, som skulle hr Hällins hela forbrytelse bestå deruii, att han, trogen sitt kall och den torbindelse han i presteden aiagit sig, fliteligen ransakat skrifterna och sedan han genom dessa under åratal fortsatta forskningar kommit till stadgad ötvertygelse derom, avt bibelns lära om Uhristus vore en annan än den vedertagna dogmatikens, omsider gåvt av meddela denna sim ötvertygelse, likväl icke ät ahörarne inom sin församling, utan åt en auktoritet, som han ansäg fullmyndig att pröfva de tramställda satserna, neml. åt — sut eget domkapitel! Genom två särskilda skritvelser, den ena ingitven i Maj 1858, den andra i Dec. 1860, har han 1 dewa hänseende kommunicerat sig med domkapitlet och (åtmiustone senare gången) anhållit, att, om hans bibeltolkning icke kunde vederläggas, domkapitlet mätte med sivu kända nit för en saun kristendom verka will en önskvärd förbättring i läran. Domkapitlets svar har bestått deri, att, då biskop Annerstedts vederläggningsförsök begge gängerna at kyrkoherden betuunits oullfredsställande, forst och framst (etter skritvelsen at år 1858) all presterlig betautning inom hr Hallins pastorat blifvit genom särskild åtgärd ifrån kyrkoherden på annan prestman ötverflyttad, och etter andra skrifvelsen hr Hallin atwt borja med erhållit varning intör domkapitlet d. 5 sistl. Juni samt ändtligen, sedan en förelagd besinningstid af tre månader fruktlöst tilländagått, dömts sitt prest mbete tör alltid förlustig. Etter all sannolikhet har domkapitlet grundat detta sitt utslag på kyrkolagens 1 kap. 2 S, som i fråga om prest ännu är gällande i anseende t.ll straffbestämmelsen om embetets förlust för den, som öfverträder förbudet att upptänka och utsprida villfarande meningar samt uppå föregången allvarlig förmaning sig icke rättar. Första och allmänvigtigaste frågan, huruvida hr H:s meningar verkligen aro villtfarande, skall utan tvitvel af olika personer olika besvaras, emedan detta beror dels på hvad man anser tör den objektiva läronormen, dels på olika subjektiv formåga att uppfatta denna läronorms verkliga innehåll. Så mycket bör dock numera vara allmänt bekant (man läse t. ex. justitieombudsmannen 5. L. Theorells torträftliga embetsberättelse till 1856 års riksdag sid. 35—48), att vår församlings bekännelseskrifter sjelfva uttryckligen frånsäga sig all auktoritet emot den heliga skrift och i de mest bestämda ord förklara den sistnämnda för den endaste regel och rättesnöre, efter hvilket alla läror och alla lärare böra anses och dömas — m. a. o. bibeln är utan fråga den enda definitivt gällande läronormen. Detta synes ätven domkapitlet i Strengnäs in thesi ganska riktigt hafva erkänt, enär ) Senaste N:o af Nerikes nya Allahanda bekräftar att så verkligen egt rum. Red:s anm.