Göteborgsposten – 29 oktober 1861, sida 2

ma punkt och icka synes kunna komma rätt fort framåt. Herrar Äldstes beslut, att grunden skulle läggas genom pålning med spiror af föreslagen ovanligt grof dimension, har haft den ledsamma följden med sig, att arbetet måst uppskjutas till dess spirorna kunde vara här tillgängliga, och en auktion bar redan hållits (i Maj månad) utan önskadt resultat. Utgången af denna månad har blifvit bestämd såsom sista tiden för ingifvande af nya anbud å det till pålningen nödiga timret, hvars dimensioner blifvit något nedsatta. Möjligen kan icke heller nu något antagligt anbud erhållas. I lyckligaste fall kan virket, som måste huggas under vintern, icke hitkomma förr än långt fram på sommaren nästa år, kanske ej förr än till bösten. Ett helt arbetsår går således i alla bändelser till största delen förloradt. Allt detta tör pålarnas skull! Skola sådana nu ovilkorligen användas, så torde erfarenheten vid sednaste kajbyggnader hafva visat, att det icke är på pålarnas längd saken beror. Och det borde väl icke vara omöjligt, antingen ena eller andra grundläggningsmethoden får företrädet, att med för handen varanue eller snart anskattade materialier (träd eller sand) åstadkomma en tillfredsställande grundläggning för en byggnad sådan som Packhuset. Arbetet kan då ofördröjligen påbörjas och så iortgå att, äfven med de binder som en starkare vinter kan förorsaka, byggnaden kan komma under tak inom år och dag härefter. Huset skulle dä kunna vara i komplevt skick före utgången af året 1863, således någorlunda samtidigt med jernvägslinien mellan Götheborg och Stockholm. Det ovanhga påltimret kommer att vålla åtminstone ett års uröjsmål. Hvem kan beräkna skadau? — Hvem skall betala den? S