XXXI. Saltfloden. Morgonstjernan hade fattat Charles hand. — Förtvifla ej ännu! sade hon. Den unge mannen skakade sorgset på hufvudet Hvad kan jag väl nu hoppas? svarade han. Eger jag väl qvar någon styrka att handla ? — Hvarföre vägrade ni att emottaga de krigare som Illehäe ville gifva er? — Kunde jag väl samtycka till att blotta Cabesterre på försvar, just då engelsmännen hota det med ett nytt anfall? Jag har emottagit tjugo krigare. Det är mera än jag bort mottaga. — Men hvad hade ni för planer med att resa hit till Guadeloupe ? — Jag tänkte begifva mig till Victor Hugues och för mig och de mina begära en plats inom hans armås leder. — Nåväl! ni skall besegra edra fiender, Charles, och ni kan ännu hoppas lycka och ära. — Ack! denna seger skall bli svår. Huru kan man väl antaga, att en handfull tappra skall förmå motstå anfallen från hela den engelska styrkan på Antillerna. Hvad utsigt har jag väl nu dessutom, att kunna återvända till Frankrike ? -. . Nej, jag hoppas icke mera! det är slut med