Göteborgsposten – 28 oktober 1861, sida 1

— gifva sin hand åt en förmögen och giktfull herre, som var fyrtiofem år äldre än hon. Denna förbindelse var barnlös samt mycket olycklig, så att den slutligen efter tolt år måste upplösas genom en skilsmessa, till hvilken debegge parternas vänner lyckades att törskafta lagstiftande maktens bifall. Snart derefter gifte sig hennes forra man med sin hushällerska och hon gifte sig med mr Fremont, den nyssnämnde franske kolonisten. Denne dog dock redan år 1818 och enkan med tre ännu icke fullvuxva barn flyttade till Charleston i Syd-Carolina. Derinträdde hennes son John Charles vid femton års ålder i en al de lägre klasserna i Charleston College. För någon ud hade han mycket godt anseende inom läroverket samt gjorde betydhga framsteg i matematik. Men efter en kort tid, säger en af hans biografer, gjorde han bekantskap med en ung vestindisk flicka, hvars korpsvarta hår och sköna svarta ögon på ett bekymmersamt sätt gjorde intrång i hans studier. Haus bristande uppmärksamhet samt talrika försummelser af lektionerna förorsakade slutligen hans skiljande från läroverket. Efter denna händelse lyckades han dock skaffa sig sysselsättning såsom privatlärare i matematik och blef på samma gång föreståndare för en aftonskola samt erhöll år 1833 plats såsom lärare i matematik å ett at Förenta Staternas mindre krigsfartyg, som låg i Charlestons hamn samt afreste för att göra kryssningar utefter Syd-Amerikas kuster. Med det var Fremont frånvarande i mer än två års tid samt tog vid sin återkomst graden vid samma läroverk, från hvilket han förut blifvit skiljd, hvarefter han icke lång tid efteråt i Baltimore genomgick examen för att blifva professor i matematik vid flottan. I denna egenskap erhöll han också anställning å en af Förenta Staternas örlogsfregatter. Men han beslöt snart att öfver: gifva sjön samt slog sig för någon tid på yrket att vara jernvägsingeniör och landtmätare. Dermed tforwWor han till hösten år 1837, då ban till följd af arbetenas upphörande vid den jernvägsbyggnad, vid hvilken han var anställd, mäste soka sig annan sysselsättning. Han gjorde derfore sallskap med en kapten Williams, som at Förenta Staternas regering var utsänd på en militärisk rekognoscering i det af Cherokeerna bebodda landet i Georgia, Nord-Carolina och Tenessee, med hvilka man snart väntade sig skola komma i fienduigheter. Detta var Fremonts forsta erfarenhet al att kampera bland snö och berg. Sedermera deltog han äfven i åtskilliga andra af regeringen anbefallda undersökningsexpeditioner till olika trakter af de stora outforskade landsträckor, hvilka tillhörde unionen, samt blef år 1838 af presidenten van Buren utnämnd till andre löjtnant vid de topografiska ngeniörernas kår. Under det han år 1840 jåg 1 Washington, sysselsatt med att utarbeta rapport till regeringen om dessa expeditioner, blef han der bekant med miss Jessie Benton, dotter till en senator i Missouri. En ömse sidig kärlek uppkom dem emellan, men som lickan endast var femton år, så voro förällrarne emot giftermål, och den unge officeren orhöll plötsligt, troligtvis genom flickans förildrars bemedling, en peremptorisk befallning MM regeringen att företaga sig en rekognosce