Göteborgsposten – 28 oktober 1861, sida 1

till den packning, hvari Gervais låg begrafven, nu kan ni klara er, ty nu äro vi nära land! ... — Tror ni, min förträfflige vän? svarade blygt den parisiske borgaren. — Ja bevaras! Gervais lyfte upp hufvudet, men då regnet slog honom i ansigtet, kröp han tillbaka ned under toften. — Ser ni, min bäste hr Mahburec, sade han, jag kan förkyla mig. När jag var i Paris i min bod förkylde jag mig hvarje vinter... Mahurec lyssnade ej till borgaren: hans och hans kamraters blickar voro riktade mot landet, som började höja sig allt tydligare framför dem. Hamnen Moule låg framför pirogen. — Fransmännen måtte vara herrar öfver denna del af ön! sade Elchöe, vänd till Charles. — Jag hoppas det, svarade denne, men vi måste i alla fall gå i land. Lägg dock i land söder om staden. Karaiben nickade jakande.