representeras af Brutus och Scevola, men du kan ju redan i afton gå till dem och låta dem inskrifva sina namn i boken. — Nu, sade munipalen, nu fattas det blott ditt och medborgarinnans muntliga löfte, samt bådas edra underskrifter. — Du skall få beggedera! svarade Bamboulå och gick fram till fönstret. Rick såg tyst utåt: folkhopen tjöt och väsnades alltjemnt, taflan var fortfarande denssmma; kärran hade till en tredjedel passerat platsen. Man kunde nu tydligt urskilja offren; de voro åtta, till antalet — och det var likväl blott första kärran. Fyra ännu unga män, tvenne äldre och tvenne gubbar. Den, som satt sist i kärran, närmast gensdarmeskorten, och som skulle först bestiga schavotten, var vicomte de Renneville. Bamboulå tog upp en flaska ur fickan, vände tillbaka till Blanche och lät henne inandas ur densamma. Den unga flickan spratt till och slog genast upp ögonen. Hennes blickar irrade omkring, men Bamboulå drog henne hårdt fram till det öppna fönstret, utan att säga henne ett ord eller lemna henne tid att återhemta sig.