Göteborgsposten – 26 oktober 1861, sida 1

Blanche följde anvisningen med blicken hennes ansigte förvreds så att man kunde tro henne vara nära döden, bennes fingrar grep våldsamt om fönsterkarmen och ögonen tycktes nära att falla ur sina hålor. — Henri! utropade hon med rosslande stämma. — Han skall dö! sade Bamboula kallt. — Henri! upprepade hon. — Vill du rädda honom? — Ja, sade Blanche, som tycktes förlora förståndet, så stirrande och förvirrad föreföll hennes blick. — Det är ännu tid. Du kan det. Är du besluten att rädda honom? — Ja! stammade det arma barnet, som tycktes vara alldeles fastnitad vid detta fönster. Bamboulå förde henne nästan med våld fram till bordet, vid hvilket municipalen satt. -— Se här hans nådehandling och frigifningsordre, sade ban och visade Blanche ett papper, som han höll i handen. Derpå pekade han med den andra handen på det uppsatta äktenskapskontraktet. — Säg ja! sade han, och teckna under. Municipalen höjde majestätiskt hufvudet. — Medborgarinna Marie-Marselle-Blanche Niorres, sade han, samtycker du att taga till din