Göteborgsposten – 26 oktober 1861, sida 1

Kärran. Kärran rullade nu hastigare framåt. En hop sansculotter med bara armar och röda mössor omringade under svordomar och skri, beväpnade med bössor, sablar och pikar, vagnen. Denna flod af män hade rusat på med en sådan styrka i det ögonblick då kärran kom fram till torget, att furierna och de andra patrioterna förts åt sidan, så att kärran nu endast omgafs af dessa sansculotter och gensdarmerna. Aspasia, Faucheuse och Lucretia hade ensamma förmått motstå strömmen och höllo sig i spetsen för tåget, alldeles tätt framför hästen. Alla tre vrålade de sitt Ca ira! Lugn och oförsagd inför dödens närhet, stödde Henri en af de olyckliga gubbarne, som svigtade då han blef varse dödsverktyget. Vicomten hade just hufvudet vändt mot det fönster, innanför hvilket Blanche var... Bamboulå hade gripit tag i Blanche och tvungit henne att närma sig det öppna fönstret. Det arma barnet, som förfärades vid åsynen af den dystra och vilda tafla, som torget i detta ögonblick erbjöd, gjorde en rörelse för att kasta sig tillbaka, men Bamboulaå höll henne qvar och sade, i det han visade på kärran: — 8el