Göteborgsposten – 25 oktober 1861, sida 1

af husen. Man begagnar dessutom kulelle: cylinderformiga glas, hvilka ej såsom lyktorn: kasta några skuggor. Vi gå till Champs Elys6es. Man ditflyt tar för närvarande stora träd — träd i ful löfbeklädnad. Man flyttar ej längre träder under vintern, ty man: har funnit detta vars mindre lämpligt. Till skydd för träden mo skafning och dylikt använder man nu för ti den prydliga, gröna, fascesliknande spjel bundtar. Låtom oss sätta oss på någon af dess otaliga, lätta gjutjernsstolar, som stå ötverall på promenaderna i Paris. Man kan der tim tals för billigt pris se Paris herrlighet skymts förbi. Inrättningen af dessa hyrstolar är et godt påfund och inbringar staden Paris årli gen — 2 millioner francs. På detta sätt ve: kommunen att på ett blott föga tryckande vis förskaffa sig goda inkomster. Framför os: står en hyrvagn. Kusken ger foder åt sir häst, hvilken sticker hufvudet i en tornister, som utefter hela sin längd har ett flätverk med små fina öppningar, på det att hästen under ätandet äfven må kunna andas. Låtom oss gå vidare. Ett hus skall målas. Under hela ställningen, på hvilken arbetas, är spändt ett nät, på det att, ifall målaren nedfaller, han icke skall slå ihjäl sig på stenläggningen. — Vi äro vid Theåtre Frangais. Man har inköpt och nedrifvit ett bredvid teatern liggande hus och fogar nu en tillbyggnad till skådespelshuset. Man arbetar under ett provisoriskt tak för att kunna bygga i hvilket väder som helst. Vi komma till ett etablissement som vi ännu ej känna. Det är mr Duvals stora, hela bottenvåningen i ett hörnhus upptagande slagtarebutik. Den ser ut som det mest glänsande kafe, fylldt med kött. Hvit marmor, stuck och förgyllning, hvart man ser. De röda kotletterna vägas på skinande siltvervågar; de tre damerna som taga emot betalningen, sitta lika de tre parcerna, inom sin gyldene disk; kalfhufvudena äro sirade med kransar, liksom skulle de på bal; blommor omslingra fårlåren och fylla de höga spegelglasfonstren. Portalens hvita gesims är prydd med förgylda oxoch fårbufvuden af trä. Vår cigarr är slocknad; vi träda in i närmsta tobaksbutik och se oss om efter en vänhg gaslåga. Det syns ingen sådan till. Vi fråga derefter. Man visar oss till ett hörn af rummet, som vår blick eljest skulle halkat förbi ... vi se intet annat än ett nedhängande, klocksnörelikt, med metallhandtag törsedt rör. Vi kasta åter en frågande blick på köpmannen... Tag blovt i handtage.. Vi fatta i det, lyfta det uppåt... gaslågan springer fram. Cigarren brinner, handtaget! släppes och lågan drager sig åter in i röret, der den, tillfölje af minskadt gastillopp är ytterligt liten, ända tills någon åter fattar i handtaget. Vi gå ut på boulevarden. Menniskomassor, ryttare, ekipager öfvervllt. Ett af de senare faller oss i ögonen. Fyra damer i lätta, hvita kläder, liknande skyar, sitta i en RT NAT MANNEN ENE ENR TEE ES NTE ORO FET OTE FANER SE OEEEN