Göteborgsposten – 24 oktober 1861, sida 2

Bamboulå slog honom hårdt på skuldran. Den sofvande spratt till och vaknade häftigt. Då han blef varse Bamboulå sprang ban genast upp. — Öppna åt mig medborgarinnan Niorres fängelse sade Bamboulaå med befallande röst. Derpå vände han sig till den åtföljande sansculotten och gaf honom tecken att vänta, samt tog lampan, med hvilken han lyst sig. Fångknekten skakade nyckelknippan och gick framför Bamboulå, hvarefter de båda passerade in i fängelsets gångar. De stannade framför en dörr, hvilken fångknekten öppnade. — Skall jag vänta, medborgare ? frågade han — Nej, svarade Bambonulå, gå! Jag skal ropa på dig, då du behöfs. Dessutom, tillade han med höjd stämma och liksom i afsigt at höras inne i fängelserummet, dessutom skall med: borgarinnan kanske redan i natt släppas ut här ifrån; det beror på henne sjelf. Jag har los släppningsbefallningen på fickan. Fångknekten öppnade vidt dörren och af lägsnade sig, sedan han fört igen dörren efte Bamboulaå, som gått in. En qvinna fanns i detta fängelsehål; denn iqvinna var den olyckliga Blanche. Bamboulaå ställde, utan att yttra ett ord lampan, som hban höll i hand, på ett groft bord