Göteborgsposten – 24 oktober 1861, sida 2

Bamboulå lade sina armar i kors öfver bröstet och väntade. Blanche vaknade slutligen upp ur sin häpnad ; hon förde handen till strupen, som om hon vore nära att qväfvas; derpå riktades hennes torra ögon (ty tårekällan hade redan länge varit utsinad) på den eländige vid hennes sida med ett uttryck af obeskriflig fasa och lidande. Till svar derpå, vecklade Bamboulå nu upp det andra papperet och läste med hög röst: Ordre att genast lössläppa medborgaren Henri Renneville, för detta vicomte. — Ahl! utbrast Blanche med ett glädjeskri och rusade fram, liksom för att bemäktiga sig det glädjebådande pappret. Bamboulå lade kallt tillbopa det igen och räckte det ät den unga flickan. — Är du färdig ? sade han. Blanche hejdade sin rörelse, som om en jernhand plötsligen fastnaglat henne på platsen. — Municipaltjenstemannen har sina böcker öppnade, fortfor Bamboula, han väntar blott på brudparet, för att viga dem enligt lag tillsammans. Denna befallning är din bröllopsgåfva... Säger du ändtligen ja? (Forts.)