Göteborgsposten – 22 oktober 1861, sida 1

sta fuktig gång, som förde till en annan, vid hvilken lågo de fängelser, som funnos i bottenvåningen af denna dysta byggnad. Dessa gångar voro endast svagt upplysta genom det rödaktiga skenet från några smutsiga lampor, som hängde på muren. På hvardera af fängelsecellernas dörrar finnes en liten med galler försedd öppning, genom hvilken man kunde se in i dessa stinkande hålor, der de olyckliga offren lågo smäktande. Faucheuse började sin promenad, i det hon stannade utanför hvarje dörr och utöste med snabb tunga en ström af grofva förolämpningar öfver de olyckliga. Sansculotterna i vaktrummet skrattade, så att de kunde kikna, af att höra megäran. — Nu roar Faucheuse sig! sade de; hon visar sig älskvärd mot skurkarne. Men snart hördes hennes röst ej mera. Faucheuse hade kommit in i en tredje gång, som sänkte sip nedåt. Denna gång förde till de fängelsehålor, som lågo under jorden. Vare sig att furien var trött eller leddes af andra tankar, hon hade emellertid upphört med sina skrik och förolämpningar. Hon såg bakom sig och då hon väl förvissat sig om att hon var ensam i gången, skyndade hon hastigt förbi flera andra dörrar och uppnådde snart slutet af sluttningen. Denna del af gången var försänkt i nä