Göteborgsposten – 19 oktober 1861, sida 3

omm II semnneneynoraenenva sn Hvarjehanda. Marknadsäfventyr. Från Frederikshalds marknad d. 24 sistl. Sept. berättar en norsk tidning följande: Bland de marknadsbesökande befann sig äfven en Svensk med sin hustru från ett af de vid gränsen liggande större bruk. Mannen, hvilken är mycket ordentlig och punktlig, ville andre marknadsdagen om aftonen begifva sig hem öfver gränsen till Sverige, men hustrun som blifvit trakterad med vin, var icke böjd att följa med. Hon qvarblef och begaf sig, i sällskap med en ung svensk flicka, in på Hötel Haldens restauration. Inkomna dit blefvo damerna straxt mycket artigt mottagna af dervarande herrar, af hvilka längre fram en, som var soldat vid Frederiksbalds garnison, ville taga sig några friheter mot damerna, en sak, hvilken dessa dock naturligtvis icke tilläto. Soldatens uppförande blef dock allt friare och friare, och då den svenska bustrun slutligen knuffade honom ifrån sig, gaf han benne en örfil, hvarefter hon fick fram en fällknif och gaf honom ett ordentligt snitt öfver nacken. Båda parterna blefvo derefter införda till poliskammaren, hvarest soldaten förbands och hustrun tillsvidare togs i förvar. Det visade sig sedermera, att såret ej var af någon betydelse, och nästa dag stod soldaten inför polismästaren, hvarvid han i damens närvaro förklarade sig belåten med hvad han hade fått och skänkte henne sin förlåtelse. Hustruns man, som fått veta att hon var arresterad, hade också infunnit sig i poliskammaren, hvarest han först bad benne tacka soldaten, för det han hade förlåtit henne, och sedan frågade, huru mycket han kunde få betala soldaten för verk och sveda, tilläggande att han hade råd dertill. Men nu visade musketören sig som cen sann hedersman, i dqgffffan med värdighet förklarade, att han som norsk krigsman icke lät skära sig för penningar. Svensfen, rörd af sådant ädelmod, inviterade honom då till ett värdshus, för att vid ett godt glas vin få visa honom sin erkänsla. Men icke heller härtill lät soldaten förmå sig, då han trodde att vinet icke skulle vara helsosamt för hans sår; men deremot förbehöll han sig att vid ett annat tillfälle draga fördel af bjudningen. Parterna skildes derefter med ömsesidig tillfredställelse och hustrun med det löfte att i framtiden ständigt vara sin man lydig och följaktig. Verksamt medel. Svara mig på en fråga, sade en bonde till en annan som han mötte på gatan. — Ja, men fort ska det gå, ty jag har brådtom. — Hvad gaf du din ko när hon nyligen var sjuk? — Ett skålpund terpentin. Dermed skiljdes de åt. Ett par dagar derefter träffades de båda bönderna igen, hvarvid följande samtal uppstod: Det var ett dåligt råd du gaf mig. — Hur så? — Jag gaf min ko ett skålpund terpertin, och — hon dog. — Ja, det gjorde min med!