Göteborgsposten – 19 oktober 1861, sida 2

(Insändt.) Till Per Thomasscn. Din sånggudinna står, så skön och varm, En hyllad drottning i Apollos tempel. För ljus och frihet höjes hennes barm, För nesligt tvång och mörker bär hon harm, Men älskar aliv, som har det godas stämpel. Med sina blickar vänd mot ljusets sfer Hon svärmar skönt, och känslor bröstet häfva, Och fantasien bryter vägen der Och sången, ren, harmuvnisk som han är, Framqväller stark, och våld och morker bäfva. Hon älskvärd är, då hon, i vemod sänkt, Ser nöden gå foraktad at de höga, Och då hon är i omma känslor dränkt Och då hon har satirens gissel svängt Ocu vreden brinner uti hennes öga; Och då hon ler i glädje och behag Och jollrar kring med steg så barnsligt yra Och striden tor tör frihet, rätt och lag Och för vårt slägtes hälft, som kallas svag, Och religionen stämmer PRues lyra. Du, broder, som så mången sång har diktat, Som tjusat mig och värmt min själ, Så mången sång, der bjertaws djup du biktat Och hvad du tänkt för mensklighetens väl, — Försmå ej du, om jag en sång dig egnar Såväl å egna som publikens vägnar.