Göteborgsposten – 19 oktober 1861, sida 2

heten öfvergingo allt hvad inbillningen kan skap: vidrigast och vildast, dessa revolutionsdomstolens tricotcuses); kortligen, dessa kreatur, som af he. derliga menniskor ur alla partier döpts till: guil. lotinens furier. Paris var ej ensamt om dessa vidriga hor. der: hvarje provinsstad hade likaledes sina tri. cCoteuses, sina furier, och alla voro de hvaran:. dra lika. Man skulle trott, att alla dessa vämjeligs varelser bildats efter samma mönster och på en gång utspridts i samhället, för att visa att, liksom den menskliga varelsen är den ädlaste och bästa af Guds skapade väsen, hon likaledes kan nedsjunka under nivån af de otäckaste djur. Med jakobinermössan på hufvudet och de långa okammade hårtestarne fladdrande för vinden, med fötterna bara eller omslutna af nedkippade, oformliga skor, klädda i ett sansculott-lifstycke (carmagnole) och en kjortel af groft mörkt tyg, beväpnade med en pik eller en bössa, gåfvc de en noggrann förestallning om antikens Eumenider. Deras ögon voro stirrande, anletsdragen fe. beraktigt häftiga och rörliga. Deras färglösa läp. ) Tricoteuse, spinnerska, kallades de qvinnor a jakobinerpartiet, som bevistade revolutionstribunaleti sammankomster.