Göteborgsposten – 19 oktober 1861, sida 2

än en flicka vid namn Anna Johanna Erikson, hvilken sedan den 1 oktober varit i hans tjenst. Han och hans hustru hade nemligen icke varit ifrån hemmet, alltifrån den tiden, då han inlade plånboken i byrålådan, och ända tills dess penningarne saknades, och de voro derföre vissa på att ingen annan än nämnde Anna Erikson tagit dem, ty hon hade flera gånger varit inne i rummet. Emellertid hade Hedström anmält saken för polisen och undersökning hade blifvit vidtagen, utan att likväl något bevis på Anna Eriksons brottslighet i detta fall kunde påträffas. Likväl hade en snickare Andersson, hos hvilken Erikson under förra året varit i tjenst, upplyst att hon under denna tid varit misstänkt för ett tillgrepp af 20 rdr ur ett par på något bord liggande sedelbundtar, hvilka hr Anderssons hustru glomt att inlåsa. Äfven för detta tillgrepp var Anna Eriksson den enda, som kunnat misstänkas, ehuru hon då lika litet som nu förmåtts till bekännelse, och detta oaktadt hr Andersson lofvat, att ej allenast förlåta henne, utan äfven gifva henne en ny klädning, ifall hon ville erkänna tillgreppet. Dessutom beklagade sig herr Hedström öfver att Anna Erikson, som i dag åtta dagar sedan blifvit utsänd för att försälja ljus, vid hemkomsten ej kunnat redovisa för ett haltt pund af de försålda ljusen, och förmenade hr Hedström att detta kunde ha något sammanhang dermed, att hon för någon tid sedan skulle ha vexlat en 5-riksdalerssedel, hvilket varit just bvad det nalfva pundet ljus skulle kostat. Vid närmare undersökning upplystes dock, att om hon verkligen vexlat en sådan sedel, skulle detta varit ungefär åtta dagar innan hon försålt ljusen. — Som emellertid inga andra egentliga skäl förefunnos att anse henne brottslig än hr IHedströms misstankar och förhållandet med de från hr Andersson stulne pengarne, fick målet anstå tills igår. Man misstänkte nemligen att Anna Erikson möjligtvis kunde stå i förbindelse med en samma dag för stöld häktad person, hos hvilken man tunnit penningar för hvilkas åtkomst han ej kunnat nöjaktigt redogöra. Då likväl i går ingenting nytt upplystes, och den häktade ej ville kännas vid någon bekantskap med Johanna Erikson, ej heller hon vid honom, fick målet bero på ny anmälan, hvarförntom Hedström fick anvisning på att efter befogenhet inför rådhusrätten öppna talan emot Johanna Erikson för förskringring af anförtrodt gods. — En mansperson vid namn Claes Emil Niklasson hade i lördags infunnit sig hos en person här i staden, med hvars hustru han är beslägtad, och begärt att få hos honom stanna öfver söudagen, hvarefter han på måndags middag skulle bege sig ut till Mölnlycke, der han hade fått befattning som formskärare. Detta hade ätven beviljats honom, hvaretter han ganska riktigt på måndagen tagit afsked, dervid lofvande att han för framtiden skulle taga sig till vara för det ostadiga och oregelbundna lit, han hittills skall ha tört. Staden måtte dock halt allttör stora -retelser för honom aw han så snart skulle kunnat taga afsked deritrån, och måhända hade bland dessa retelser en piga hos den ofvannämnde barmhertige slägtingen vid namn Lina ej varit den minsta, ty på attonen hade samma slägtinge sett Niklasson kila undan i förstugan till det hus der den förre bodde. Vare härmed huru som helst, det vissa är att pigan Lina, hvars hjerta ej kunnat uthärda den tanken, att monsieur Niklasson skulle vara utan husrum, på aftonen hade underlåtit att stänga dörren till vinden, oaktadt hennes mawmoder just tagit henne med sig upp till vindsdörren for avt få denna säkert stängd. Hon hade dervid krånglat en stund med nyckeln och slutligen förklarat att dörren nu vore låst. Detta var likväl, såsom vi förut sagt, just hvad den icke var, allt enligt träftad öfverenskommelse emellan jungtru Lina och Niklasson. Den senare hade längre tram på natten infunnit sig och begifvit sig upp på vinden der han tillbringat natten. På morgonen hade han gått sin väg i god tid, till åminnelse medtagaude en på vinden hävgande klädning, som tillhorde en annan af hans slägtingar, och hvilken han genast burit till pantlånceioravwsiugen, der han fått låna några rdr på densamma. — Allt detta erkände Niklasson, som redan blifvit häktad; men som inga ansvarspåstående gjordes för tillgreppet och ban, redan innan han blet anklagad, återställt pantsedelu på kläd. ingen, skulle han sluppit undan, itall han ej vid häktningstilltallet inuchalt 20 rdr rmt, tör hvilka han ej kunde redogöra. Han påstod visserligen att han hittar dessa penningar vid galgkrogarue, men hbistorien var för utsliten, för att utan vidare omständigheter kunna tagas för kontaut Dessutom hade ingen nyhgen anmält att några pengar blifvit förlorade, hvartöre Niklasson tick sitta qvar i cellfängelset ännu åtta dagar, tills man hunnu annonsera i udningarne om den aubållna penningeSsuniman. En gammal före detta båtsman vid namn Johannes Olsson Skalle. rätt hvoglist klädd men a ott hin —6 ———2 -——— -ad i TT Tr