Göteborgsposten – 19 oktober 1861, sida 1

RR — XR TT TTT TT ändta trakten ofvanom Sandegården var äfven det förträffligaste ställe man kunde önska for Bxercis, hvilken der fortsattes under hela dagen. När man stod på denna bautastensprydda plats, som erbjuder en herrhg utsigt öfver staden och revieret, och åsåg de ungas lifliga ötningar för att en gång kunna värna sitt fosterland, greps man alt underliga känslor. Man hågkom att denna plats varit hardt nära att blifva Göteborgs kyrkogård, och nu dansade den lifligaste lefnadslust fram öfver dess tutvor; man hågkom från hatets grånade tid att svenskar och danskar här så ofta i fejd med hvarandra färgat gräset med sitt hjertblod; der till venster hade man ju detta Kamberg, från hvilket danskarne ett par gånger bombärderat Göteborg — och just på denna plats öfvade sig det nya nationaltörsvaret, för att aldrig tillåta en fiende komma så långt. Liksom Hisingens kala kullar en gång skola skuggas af de spirande frön en nitisk och otoruruten skogsodlare der nedlagt, skall ätven — så må vi ju hoppas — nawuonalbeväpningens frö spira upp och en gång blifva ett väldigt träd, i hvars skugga fredliga medborgare kunna fylla sina värt. Men återvändom från denna utflygt. Man hade väntat vår utmärkta sångerska fru Michaeli till staden i denna vecka. Hon lär dock torst resa till Norge och derifrån taga vägen häröfver till Hamburg, hvarest hon skall gitva gästroller under ett par månader. Hon måste således resa från Stockholm, utan att, såsom hon önskat och sökt, erhålla engagement vid Sveriges första scen. Detta egendomliga förhållande har nu af Stockhoimspressen blifvit belyst, och till ledning för fru M:s många vänner och beundrare härstädes torde en kort återblick derpå ej skada. Knappt hade fru M. lemnat Stockholm förrän förste direktören för kgl. maj:ts hofkapell och spektakel baron Stedingk i tidningarne uppträdde med en forklaring angående sina åtgöranden vid det ifrågasatta engagementet. 1 denna förklaring, hvilken baron S., oridderligt nog mot en frånvarande : qvinna, späckade med ogrannlaga, personliga anfall, uppgåtvos skälen, att ej engagementet kunde ingås, vara dessa: fru M. hade icke velat utsträcka sitt tästande vid kgl. teatern till säsongens sista månader, då hennes hjelp varit mest af nöden, och för det andra hade hr S. trott (han säger sig aldrig hafva öfverlagt med fru M. om appolintementets storlek), att fru M. ej nu skulle nöja sig med den aflöning hon uppbar vid sitt sista engagement 1858—59, hvilket hon skulle hafva uppsagt just tillfölje af dess ringhet (1000 rdr i mänaden), Fru M., ehuru afrest, saknade dock icke vänner, rättvisa nog att försvara hennes sak, och dessa hafva till stockholmstidningarne lemnat åtskilliga fakta, hvilka helt och hållet skingra det sken af omtanka och rättvisa, med hvilket hr S. i sin skrifvelse sökt omstråla sig. Sålunda upplyses det, att fru M. erbjudit sig att återkomma till Stockholm vid årets slut, för att från d 1 Januari nästa år till Jum månads slut anställas vid kgl. teatern med skyldighet att sjunga minst 2 gånger i veckan, dervid hon först öfverlemmat till baron v. S. att bestämma vilkoren etter teaterns tillgångar, men sedan, på hans uppmaning, att hon sjelf borde uppgifva sina anspråk, föreslagit enahanda summa, som hon vid sin Kn OR SEAN Mat MR RR tops RAR Le a RÅ RR NK ERP RA RA