Göteborgsposten – 19 oktober 1861, sida 1

gare; hav hade stridt med honom mot andra fraktioner, han var ännu på visst sätt medlem af Allmänna Välfärdsutskottet i Paris, och äfven han, slutligen, rönte samma inflytande som hela det ofriga Frankrike, Fouchå, Vadier, Tallien, Barras, hvilka utgjorde den förnämsta knippa, kring hvilken triumvirernas uppväxande fiender grupperade sig, bade skrifvit till Pricur liksom till öfriga representanter i provinsen, för att utforska dem och söka få veta, om de knonde räkna på deras understöd i den statskupp, som de tänkte utföra i Paris. — Pricur hade tvekat, men, vi upprepa det, dock till slut bestämt sig för sin politiske vän. Bamboulå anade med sin vanliga skarpblick allt hvad som försiggick inom den andres själ. — Hör, medborgare, sade ban till honom med inställsam röst, vi hafva redan tvenne gånger varit nära, att komma i allvarlig ovänskap ; det är onödigt, att vi bringas till någon beklagansvärd ytterlighet. I detta ögonblick, det är sannt, är du starkare än jag, du är nationens representant i Brest, du njuter verkligen af en prokonsuls makt, du är med ett ord förste man i staden. Men fastän du är Robespierres vän, har jag dock ofta visat dig bref och ordres, hvilka tillräckligt bevisat dig, att jag och han icke äro obekanta för bvarandra. En revolution