Göteborgsposten – 18 oktober 1861, sida 2

nn nte födan nns trana —RNEERRE sendet ... En vacker fest, på minära!... ståtligt program ... väl uppsatt! Och festen var likväl icke fullkomlig! Ah, om jag ändå varit der! Han tog härvid, liksom plötsligt ändrande tankegång, ett af de bref, som lågo på skrifbordet och genomgick ånyo dess innehåll. — Vadiers rapport om Catherine Thess sammansvärjning är mycket häftig, återtog han och gnuggade papperet. Understödjer Robespierre honom? ... Dessa ord äro förfärliga! Han började läsa med hög röst: Gudomliga ord af modren till Gud, Herrans smorda, den himmelske hämnaren, som är kallad att kullkasta afgudabilderna af sten och trä och slunga den hämmande blixtstrålen på de stolta Titanerna! . .. — Skulle Robespierre verkligen vara en bedragare? fortfor Pricur för sig sjelf. Skulle han drifva oss framåt på vår väg, endast för att sedan afsäga sig oss?... Om det vore så... Om vi befinna oss i dag, d. 3 thermidor, vid gryningen till en kamp, såsom det tydligen är, skall Robespierre dock alltid förbli Republikens store man. Att bryta med honom, är omöjligt! ... Nej! nej! Fouche och Tallien hafva orätt, och jag skall ej svara dem!... Jag sätter värde på mitt hufvud. Må Fouchå och Tallien sätta sina på spel, om de så behaga. Jag för min del