Göteborgsposten – 18 oktober 1861, sida 2

Ett matt leende krusade den forne polisagentens läppar, liksom besvarande den inre tanken, hvilken han ej högt slutade. XXI. Prokonsuln. Vid den timme, då Jacquet och Fjäriln läste på offerlistan dens namn, som de ville rädda, tilldrog sig en scen af stor vigt för det följande af vår berättelse i Prieur de la Marnes skrifrum. Våra läsare torde minnas, att vi förut befunnit oss med dem i detta rum, som låg i andra våningen af stadshuset i Brest. Prieur tycktes icke denna afton, såsom annars var vanligt, bry sig om författandet af något festprogram. Sittande framför sitt skrifbord och med pannan lutad mot de hopknäppta händerna, tycktes han vara försänkt i djupa tankar. Framför bonom lågo fem eller 8ex öppnade bref. — Robespierre! sade han och rynkade ögonbrynen, Robespierre en bedragare! ... Är det väl sannt? ... Det är Vadier, som anklagar honom ... och Tallien, Barras, Fouchå påstå, att han vill upprätta ett teokratiskt välde, emedan han varit hjelten vid festen för det Högsta Vä