Göteborgsposten – 17 oktober 1861, sida 2

— Jag kan ej läsa! sade sansculotten och tog papperet, som han så konvulsiviskt gnuggade. Soldaten lade sin hand på hans axel. — Akta er, hviskade han, vi äro omringade af spioner. Sångare och utropare återtogo då sina visor och skrik, och oväsendet var så stort, att de båda männen kunde samtala utan fruktan att bli hörda. Soldaten hade smugit sig bakom sin kamrat och alldeles försvann, betäckt af dennes väldiga rygg. — Vänd dig ej om, Fjäril, sade han och höjde sig på tåspetsarne, liksom för att bättre kunna se sångarne; vänd dig ej om utan lyssna. Du ser faran; vi måste handla redan nu i natt. Underrätta allt ditt folk och var med Tjädern, Hvalfisken, Vargtanden och Tusenskön om en timme på krogen vid gatan Chiourme; gå nu!