Göteborgsposten – 17 oktober 1861, sida 2

sig sjelfva vilja skaffa gevär och 40 dylika skulle genast beställas vid Husqvarna. Till instruktörer vid målskjutningsöfningarne äro utsedda kapten Ennes och landtbrukaren B. Olsson, — I Broby och Emitslöf i Skåne är en skarpskyttekår af 50 man i full verksamhet med exercis och skjutötningar. — Första kompaniet af Norrköpings frivilliga skarpskyttekår har till sin andre chef valt fabrikören H. Wahren. Besynnerlig prisberäkning., I Livköplog annonseras bäjerskt öl af Norrköpings välkända tillverkning till salu för 127, öre pr heloch 8 öre pr halfbutelj — ett pris, säger Norrköpings Tidningar, hvilket besynnerligt nog understiger det, hvartill varan atyturas i sjelfva Norrköping. Hallands norra batsmanskompani. Chefsskapet tör detta kompani har d, 23 sist). Sept. ötvertagits af kaptenlöjtnanten G. Centervall. Dödsfall. F. d. generalkonsuln i Tripoli A. Hahr atled d. 9 d:s på Holo prestgärd vid 68 ärs ålder. Han var riddare af svardsorden och innebatvare al Carl XIV Johans medaljen och hade varit kaptenlojtnant vid K. M:s flotta. Marcus Larssons konstnärskap blir på följande sätt bedomdt al en Petersburgerudning: Naturen ar mangfaldig, och vore vi icke ofvertygade, aw Larsson, den svenske artisten, verkligen målat vyer at Norge, så skulle vi kanhanda tillskrifva dessa taflor hans egen fantasi. Steuarne, vattnet, himlen, lutten, allt har hos Larsson eu viss gul teinte, som påminner om ansigtsfärgen hos personer, hvilka lida at sittande leinadssatt. Allmånheten blickar med misstroende på Larssons arbeten, och ehuru vi icke tvifla, att arusten framställt navuren med fullkomlig trohet, tvifla vi dock att han skall erhålla de tusental, hvarull han taxerav sina gula vattentall, skeppsbrott, diunmor m. in. Skeppsbrott. Eu skepp lastadt med 5,000 tunnor hvete, kommande från Ryssland, har 1 dessa dagar swandat på östra kusten at Öland utantör Runstens socken. Berguiong at lasten pågar. Engelsmännen i Norge. Uti en i Orvar Odds nya veckoskritt Skandinavisk Gazewe förekommande ariikel om Victoria Hotell i Krisuania berättas på det vanliga, pikanta Orvar Öddiska sävetv en liten avekdot, hvilken vi här meddela läsaren, ätven såsom en protbiv at gazeltens stl och gemytliga iwretighev. Engelsmännen hafva i Norge gjort sig fullt henmmastadda och de hafva lart alumogen längt in 1 fjällarnas djup av tala engelska; bar och der kopa de sig en fjeldswue, en Viss mr eller lord X. har tör ev par är sedan kopt sig ett helt -— tjell. Han kom, säg vch kopte det utan vidare omsvep; han ville ha der for den herrhga utsigts skull, som man probably (most probably !) denritråu borde ha ötver sjoar, skogar och berg. Så fick han då fjellet kopt och lagtart tagen derpå, (de var prisbiligt, det såldes tor en bagatell,) men — när han ändwiigen skulle taga dev i besittning och besuga det för av njuva af den sällsynta utsigten, hvilken (disappvintmenu! Det var fysiskt omojigt at komma ditupp och det har törblitvit omojligt. Historien törsäkras vara fullt historisk. Kmellerud står tjellet der for lord X:s räkning, och han njuver om vintern 1 London al uet ljulfva medvetandet avt ingen tar det bort for honom och alv han nästa sommar kan resa dit etter gammal vana och — se på det neditrån. Och han undertecknar sig 1 officiela handlingar: Lord X. ull Nhbouse, Viscount vill Marlebone, Uleglayle och Dynnevar, Herre vill Mabcastle vå on Man och ull Sjotnatjeld i Norge.