Göteborgsposten – 17 oktober 1861, sida 1

OO —— 2 ARENA 20 kommit på det uslas, det dåligas, de reaktionära sträfvandenas lott. BEndast de tyckas hafva fått den makt, som åstadkommer att något kan göra sig gällande i verkligheten. Ådelheten och realiteten hatva blifvit olika fördelade på tyskarnes sträfvanden. De som fått ädelheten och utmärktheten på siu andel hafva icke fått den praktiska förmågan att göra sig gällande i verkligheten, och de strätvanden, som hafva erhållit denna senare, hafva icke erhållit den förra. Otver detta förhållande i Tyskland gör Times i en af sina ledande artiklar för d. 11 dennes foljande träffande reflexioner. Tysklasd, säger den, har många behof; och hvem af oss har icke det? Kutt tolk, som borde hafva en styrelse, är delad emellan trettioåtta. Et land, som på intet sätt är för stort för att bilda en enda stat, är utstyckadt emellan ett antal kungliga familjer, hvilkas namn för dem, som hatva den lyckan att lefva utom gränserna för deras områden, äro lika så okända och obscura, som namn på enskilda personer. Konungamakten har, genom alt forvandlas tWtill en försvinnande storhet, blifvit förvandlad till en absurditet. Ståt och ceremonier, hvilka äro drägliga samt till och med imponerande i stora hot och stora hutvudståder, äro intet annat än lojliga, då de anställas till förmån för nägra lawimngar i en landsortsstad at andra ordmugen. kn arme, som är otillräcklig att bilda ett regemente, en inkomst som icke förslår till anslag åt konungamaktens yngre ättlingar, en suverän furste, som icke kan hafva någon utländsk politik och som måste nöja sig med ganska obetydliga åtgärder i afseende å den inre, äro saker, sardeles egnade att åstadkomma förakt för styrelsen och hos folket väcka längtan etter snart sagdt hvilka som helst andra institutioner än de, hvarunder de hatva den olyckan att lefva. — Tyskland behöfver förtänksamhet. En bitter erfarenhet i det förflutna och en hotande framtid hatva icke ötvertygat det, att det är absolut nödvändigt för det att, om det också icke kan besluta sig att letva under en styrelse, åtminstone hafva en miltärisk organisation för en uttörande förbundsmyndighet, som kunde handla med enhet och bestämdhet i den ingalunda omöjliga händelsen aw ett främmande intall skulle komma att ega rum. Men framför allt annat tyckes Tyskland vara i behof af beslutsamhet. Det har önskningar men ingen vilja. Den andliga organismen hos de enskilda menniskor, hvarat natronen består, tyckes lika mycket sakna en utförande myndighet som nationen sjelf i sin egenskap at sammanfattning at dem alla. De hälla otverläggningar i oändlighet, men hafva svårt att favta beslut, och när beslut fattats uttforas de icke. De afslöja den ledande iden, som beherrskar ställningen, de återförena med skarpsinnig noggrannbet i en högre enhet de dialektiska motsågelser, som inunebäras i dess utveckling; men dermed slutar saken. OÖtverläggning har endast värde såsom förberedelse till handling, NRA ERAN ARN ANDE SEA ARA