Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Ah! afbröt doktorn, är det ej helt naturligt hvad jag sagt? Är då icke äfven jag en son af Frankrike! Jag såg er korvett förföljd af en engelsman, jag kände igen ombord på ert fartyg först tvenne Karaiber, derpå tvenne fransmän, och jag beslöt att rädda er. Alltsedan jag nedsatte mig här, hade jag alltid hört omtalas, att Mayaroviken var otillgänglig och de djerivaste sjömän vågade icke trotsa farorna. Under läsningen af Trinidads gamla krönika hade jag dock sett att sjöröfrarne fordom ofta brukade söka sin tillflykt i denna så illa beryktade vik, och jag bade dragit den slutsatsen, att detta rykte tillochmed ökats genom banditerna, på det de skulle få åt sig ensamma bevara en tillflyktsort, hvilken fruktades af alla. Nyfiken efter att få reda på sanna förhållandet, hade jag genomsökt denna vik och funnit att det fanns ett ställe i kanalen, der ett lätt flytande fartyg kunde kasta ankar. Jag bar för er yppat hemligheten, det är allt. Dagen ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—239,