Göteborgsposten – 14 oktober 1861, sida 2

— Ja, Charles, svarade den gamle läkren, och ni kan fullkomligt förlita er på hans löfte. Enligt de instruktioner, som ni gifvit honom, skall han föra korvetten ut ur viken, och frampå morgonen skall ni kunna taga honom i släptåg efter fregatten . . -— Jag skall föra två fartyg til Victor ITugues ! sade Charles och hojde stolt sitt hufvud. Frankrike skall bli min gäldvenär. — Hoppas, min gosse! inföll doktorn och tryckte sin väns händer. — Ahl svarade Charles lifligt, om jag än är fordringsegare i afseende på mitt lands erkänsla och rättvisa, skall jag dock aldrig glömma, att jag är er gäldenär, doktor! — Låt oss ej tala derom... — Jo, det skola vi tvärtom göra. Hvem vet, om jag väl någonsin skall kunna för er uttrycka hela den tacksamhet, hvaraf min själ öfverflödar! ... Skulle jag väl i denna stuad utan er vara bland de lefvandes antal. För ett år sedan, doktor, då jag, för att slippa undan det engelska skeppet, som förföljde min korvett, vå gade mig in i Mayaroviken, skulle jag förolyckats mot skären, som stänga inloppet, om icke Försynen fört i min väg den båt, i hvilken ni då Ivar ute på promenad. (Forts.)