Göteborgsposten – 14 oktober 1861, sida 1

Napoleon III och furstebesöken i Frankrike. (Efter Hjemme og Ude.) Det finnes helt säkert få personer, hvilke på sin tid hafva blitvit så felakugt och obu gt bedomda, och hvilka så hasugt och full standigt halva förstått att omstamima den all månna meningen, som Frankrikes nuvarande kejsare. Den tiden, då prims Ludvig Maäpos leon Bonaparte i December år 1848 hade blitvit vald ull den franska repubukens pre sident, hade man eudast ganska ringa tankal om honom. Man visste, av han gjurt tvenut misslyckade forsok av erotra Fraukrike sami att han flytt från siw fängelse 1 tlästninger Ham, och nästan alla voro ense om at frausmännen handlat mycket entalugt, då de tore: drogo tarbroderns brorson tramtor Cavaignac. Etter statskuppen d. 2 December 1851, som säkerligen var lika så beralugad som den al d. 18 Brumaire, ehuru dess nodvåvdighet icke var lika så 1 ogonen fallande, ja tull veck med efter valet vill transmännens kejsare ut gjorde han ännu ofta tforuarande foremaål för älloje. Man gjorde narr af hans iver au återuppväcka ull lif de kejserliga minnena, att åverintora institutioner från det forsta kejsaredumet, såsom t. ex. det kejserliga gardet, samt at hans bemödande aw taga etter den gamla kejsaren, säsom t. ex. hans sträfvande alt blifva medlem af Akademien, men ingen drömde om, att han snart skulle visa sig va ra en värdig efterföljare at sin berömda namne. Emellertid utbröt kriget mellan Ryssland och Turkiet, och snart såg man vestmakternas förbund såsom bärare för de frisinnade iderna i Europa: det var fransmännen som segrade på Krim, det var i Pa SERGE TRION IE EEE