Göteborgsposten – 12 oktober 1861, sida 2

i) Rättegångsoch Polissaker. Rådhusrätten. I onsdags förevar för andra gången ransaknin; -I med häktade manspersonen Samnel Rosenberg, an -I klagad för att i skorstensfejaren C. L. F. Pettersson bus ha tillgripit en svart klädesväst till. örig en nu mera genom vådlig händelse omkommen sotarelär Sling C. J. Nilsson. Skorstensfejare Pettersson, hvil ilken var tillkallad, berättade, i öfverensstämmelst cJ med Rosenbergs egen bekännelse under förra ransak i Jniogen, att denne, som varit tunnbindare och ha: någon till sitt yrke hörande sysselsättning inne på Petterssons gård, blifvit sedd innevara i ett rum nämnde gård, hvilket af Petterssons gesäller och lär lingar begagnas. Då lärlingen Nilsson sedermera vid middagstiden hemkom, hade han saknat en väst hvarföre man genast misstänkte, att Rosenberg till. gripit densamma. Saken anmäldes för polisen och tj Rosenberg blet snart deretter gripen. Han hade lik. väl då redan försålt västen, etter uppgift till en tiskI bonde på fisktorget och för det billiga priset af 50 öre. Västen ansågs at hr Pettersson ha varit värd 2 rdr. — Målet uppsköts på ytterligare åtta dagar, Ipå det att man under tiden skulle hinna anskaffa Rosenbergs prestbetyg, en sak som, i anseende dertill att han på flera år ej varit skattskrifven, hade mött någon svårighet. — Qvinspersonen Sara Maria Jonssons, anklagad Iför att den 21 Sept. å nya salutorget ha tullgripit en kopparspann, stod äfven i onsdags inför rådhusrättens dombord. Ilon erkände tillgreppet, hvilket enligt hennes berättelse hade tillgått salunda, att då innehafvarinnan af spannen, pigan Maria Eriksson från Agnesberg, en stund hade varit vånd emot sitt medhatda åkdon, sysselsatt med att uppmäta äpplen, hade den tilltalade bemärkt spannen stå bakom sagde piga utan att på länge etterses, hvartöre hon slutligen känt sig så starkt frestad af de tördelar densammas besittning kunde medföra, att hon utan vidare krus knipit den. Hon begaf sig derefter med spannen till något ensligt ställe, der hon med en sten sammanslog kopparen på det att kärlet ej skulle igenkännas eller se nytt ut. Sedan detta försigtighetsmått blifvit vidtaget, gick hon ned i en källare på norra hamngatan, der lumpor och hvarjebanda skräp uppköpas, samt utbjöd spannen till salu, men bjöds der blott 2) rdr för densamma, hvilket hon tyckte vara att missbjuda varan allttor mycket: bättre lön ville hon ha för sitt besvär! Emellertid hade man i källaren misstänkt, aft spannen blifvit af henne på allttör praktiskt sätt förvärlvad, hvarföre saken anmäldes för en pöliskonstapel, som snart annammade både henne och det stulna. Sara Maria Jönsson har, ehuru 32 år gammal, aldrig gått och läst och rekommenderades varmt at vederborande till korrektionsinrättningen, såsom en för henne mycket passande vistelseort. — Målet uppsköts för Maria Erikssons hörande på 14 dagar. — En tjugoårig flicka vid namn Johanna Larsson hade någon gång i vintras varit jungfru Johanna Arin behjelplig att stryka af denna till tvätt emottaget linne. Hon hade dervid, medan Johanna Arin var frånvarande, olofligen tillgripit tvenne skjortor, dem hon sedermera lemnat till sin mor, arbetskarlshustrun Sofia Larsson, under uppgitt att hon tillika med en annan bekant flicka förtärdigat dem. Modren, som sade sig ej ha någon vetskap om åtkomsten, hade utbjudit skjortorna till salu åt sin hyresvärdinna, hustru Chrisuna Andersson, och denna, som egde en fordran på 3 rdr at Sofia Larsson, hade tagit den ena at skjortorna såsom betalning för nämnde fordran. En annan person, Lovisa Charlotta Andersson, hade köpt den andra. lmellertid hade för någon kortare tid sedan en poliskonstapel tätt underrättelse om dessa försäljningar, hvartöre han sökte skaffa sig reda på saken, hvilken föreföll misstänkt. Johanna Larsson hade slutligen erkänt avt hon olofligen tillgripit plaggen från Johanna Arin. Det upplystes sedermera äfven att Johanna Larsson innehatt en kikare, hvilken hon velat salja till och under tiden till låns lemnat åt qviunspersonen Thilda Lundgren, men denne sade hon sig ha fått af en obekant herre. Då det emellertid blef annonseradt i tidningarne om namnde kikare, hvilken Thilda Lundgren ännu ir nehade, hade musikdir. Alb. Lindstrand, som vid piogstiiden i år förlorat en dylik, besett den som Johanua Larsson innehaft och igenkännt den såsom sin. — Inställd till ransakning i rädhusrätten, erkände Johavna Larsson under tårar båda ullgreppen, at hvilka det första tillgått såsom ofvan blitvit berättadt; det andra, eller det af kikaren, hade hon törötvat, då direktor Lin strand, hos hvars föräldrar hon vid den tiden varit i tjenst, hemkommen från en resa låtit kikaren qvarligga i en ytterrocksticka, dock sade bon sig endast ha amnat lånat den. Skjortorna varderades at rätten till 2 rdr 50 ore hvardera och kikaren till 8 rdr. Måleri uppsköts till nästa onsdag, då modren, Sofia Larsson, som blitvit sjuk under väntan på målets företagande, och Lovisa Charlotta Andersson, bvilken såsom bortrest ej kunnat med kallelse anträffas, skulle inställa sig för att hb ras. — Manspersonen Olot Guldbransen, som vid midsommarstuden i år kom hit från Norge, tick etter att hägon tid ha arbetat på kKustens vart tjenst mot lägspenning hos bagaremåstaren C Hansen. Sedan han varit der en tid, fick han en dag i uppdrag al sin husbonde att utföra bröd ull några ute på reviet liggande skepp. Detta gjorde han också, men rsummade deremot en senare, ej minst vigtig del Mt sitt uppdrag — den, att återbära de för brödet mottagna pengarne till sin husbonde. I stället började han med sin nu ovanligt väl försedda kassa ett så gladt lit, att pengarnue snart samu ansmälte till ntet. Emellertid väntade husbonden förgätves på hans återkomst. På tredje dagen blet, såsom man väl kan tänka sig, denna väntan hr Hansen tör lång, bvarföre han lät underrätta polisen om saken. Guldäketskrtiskotetetikskentsttaktt igade 088 la Tamise. De skola Åter nåtaga en...