Göteborg d. 12 Oktober 1861. Sverige och Norge. Den i går omnämnda artikeln till Times från Paris skall utan tvifvel väcka den europeiska pressens uppmärksamhet på förhållandena å den skandinaviska halfön. Det visar sig nemligen med hvarje dag alltmera tydligt, att Skandinavien måste ingripa i verldshändelsernas gång. Men för att kunna göra detta, erfordras ett friskt inre, der allt är helt och ingenting brutet. Skandinavien måste frimodigt och raskare gå framåt på de liberala idgernas, på frihetens väg, för att icke stå alltför svagt och betydelselöst, då stunden slår, och vi kunna ej gerna få lugna oss med den tanken, att få vara i fred, huru onskligt sådant än vore för landets egen fromma. Emellertid framstå som mäktiga bud: nära sammanknytning mellan konung och folk, och fullständig försoning mellan de båda statsdelar, som ega till sin monark konung Carl XV. Inför stundens allvar vilja vi i det längsta hoppas, att de röster skola efter hand tystna, som tyckas afsigtligt arbeta på underhållandet af osämjan. Det blir dock till slut nödigt för oss på båda sidor om fjellen, att draga omsams, såframt vi båda vilja vinna aktning. Den nämnda artikeln lyder som följer: Till utgifvaren af Times. Sir, — Ni meddelade för någon tid sedan, vid tilfället af den nuvarande konungens af Sverige och Norge, Carl XV:s besök i detta land (Frankrike) en artikel, hvari förefunnos några närmare uppgifter om honom personligen! och hans familjs tillträde till Sveriges tron. Jag hänsyftar nu på denna artikel, såsom en inledning till några anmärkningar, hvilka jag tänker göra, rörande några allmänna politiska frågor i samband med Storbritannien och dessa länder; och jag tror, att, tillfölje af den naturliga sympati som eger rum mellan dessa olika länder, igen apologi behöfves då jag nu återvänder till ämnet. ST SEEK ROR RENEE ERE