Göteborgsposten – 12 oktober 1861, sida 1

TEATRET AI ITE IAEA TIIER EET TRATT TETIEEA TEETAEAEE a ar gifvit väckelsen, och medvetandet om att mn gäng kunna detta har åter spännt Sveas nuskler, för att ej mera släppas. Nationalbevapningen är för Sverige en litsfråga, en råga som ej får, ej kan falla. När hvarje svensk man eger sitt vapen och vet hur han skall bruka det, då är Sverige starkt och vöfvervinneligt. Det svärd, som barbariet ych öfvervåldet fordom satte i hvarje nordisk hand, har af civilisationen blifvit vridet dädan, men skall ersättas af det som fosterlandskärleken istället skänker. Hvad hittills blifvit gjordt för nationalbeväpningen, är visserligen, i det stora hela, ringa; men det är en vacker och storartad början, en föresyn för dem som görat skola: för den uppväxande ungdomen. Men huru uppskattas dessa ansträngningar, dessa uppoffringar! Vi hafva derpå evt färskt exempel i det K. M:ts bref, som under veckan in-. gått till Göteborgs friv. skarpskyttekår. Sedan kåren med en kostnad af omkring 20,000 rdr försett sig med ändamålsenliga refflade gevär, anhöll den att under ytterligare något är få till låns behålla de 350 st. flintlåsgevär, hvilka kåren för ett par månaders exercis fått låna ur förrådena vid Carlsborg, hvarest lära finnas nmagasineråde omkring 100,000 st. dylika gevär af en modell, hvilken redan undanträngts af tvenne om ej trenne nyare. En respit till Maj månads slut var det enda som kunde beviljas, tack vare krigskollegii nu så oförmodadt påkomna omtanke för beväringsmanskapets exercis. Att skärpskyttekåren likväl är tacksam för hjelpen, äfven i dess mindre utsträckning, är säkert. Så torde den dock icke vara med krigskollegii ringaktande erbjudande att till skarpskyttekåren sälja ett motsvarande antal till ezercis för armeen mindre användbara gevär. Att anse gevär, hvilka icke kunna användas för armeens exercis, vara af så stort värde för skarpskyttekårens exercis, att desamma skulle inköpas, det visår bäst hvilken besynnerlig uppfattning krigskollegium gjort sig om den började nationalbevåpningen, Men det blir väl riksdag en gång, säger ordspråket, och om äfven icke det är att hoppas, det den nedsatta komiten till landforsvarets ändamålsenliga ordnande skall inrymma den nya nationalbeväpningen bland de kratter för rikets försvår, hvilka böra åf staten understödjas, så skola väl rikets ständer med mera öppen blick för saken göra det. Uti vårt samhälle har under veckan allt gått sin lugna och verksamma gång med en ordentlighet, som kunde väcka en krönikeskrifvares förtviflan, devest han ej satte sitt intresse under det allmännas. Veckans största evenement har varit, att hr Andersson öppnat Thalias länge slutna portar och att enskilda banken (ehuru ej i sammanhang härmed) höjt sin ränta för dispositioner. Tidsandans nivellerande vind har för öfrigt under veckan friskt sopat öfver en del af våra gator och alltmera: framdrifvit det ståtliga arbetet med anläggandet af de plana bryggorna vid Stora Södra och Östra hamngatans skärningspunkt. De trenne bryggorna hafva redan afprofvats med en mäktig belastning af sand och hafva visat sig motstå denna tryckning. Södra Hamngatan har samtidigt härmed blifvit höjd och försedd till hela sin geFFESTIETS EVE SSER IVT