Veckokrönika. Underliga rörelser genombäfva Europa, från Bosforen till Ishatvet, från Atlanten till Kaspiska hafvet. Örverallt har naåtionalmedvetandet vaknat ur en lång, lång slummer och rycker, ännu knappt mornadt, på de bojor våldet pålagt detsamma. Stora händklser förestå, större måhända än beräknadt blifvit af dem, hvilka i sin blinda vishet tro sig styra Europas öden. De närmast stundande händelserna skola kanske: fylla historiens plån mera än decennier gjort det förut. Hvad roll vårt kära fädernesland skall komma att spela i detta drama, kan väl knappast nu förutses; men man synes ämna det en, större än det måhända är sinnadt att utföra. I behotvets, i farans stund sluta sig vänner och anförvandter närmare tillsamman, för samlad styrka, gemensamt skydd — och hafva de stundande Händelserna en sådan verkan, så skola de ej blifva utan resultat äfven för norden, Svenska folket har: äfven: vaknat, vaknat ill medvetande af sin svaghet och sin — tyrka, Behotvet att sjelf kunna försvara sig, WEE RAR RE SEEN AES TE SSA